Över Atlanten i lastbåt

Över Atlanten i Lastbåt
av
Lena Blom


Lena Blom går ombord

Att resa till Kanada utan att flyga eller anlita dyrt passagerarfartyg var lättare än vi trodde.

Min man Kjell satte sig vid datorn och sökte efter resor med lastbåt från Europa. Han fick snart napp. Förmedlingsföretaget Cruise People i London gav oss prisuppgifter och avgångstider för olika fartyg.



Vänta på mig! Jag vill också följa med...

 Detta var i september 2007 och i maj 2008 skulle vårt val, containerfartyget M/S Flottbek, avgå från Antwerpen.

Vi betalade genast in anmälningssumman och sedan började papperna dyka upp. Vi fick försäkra rederiet om ditt och datt, bland annat att inte ställa ekonomiska krav vid eventuella missförhållanden.
Vi fick också skicka läkarintyg på att vi var friska – lastbåtar har till skillnad från de stora passagerarfartygen ingen läkare ombord och resan beräknades till tio dagar.
Ett par månader före avresan betalade vi slutsumman och var därmed garanterade hytt med måltider ombord.

Vår hytt

Vi kom sent en kväll till Antwerpen, övernattade på ett vandrarhem och dagen därpå tog vi taxi till

hamnen. Efter diverse kontroller skjutsades vi vidare till båten där några filippinska besättningsmän tog emot oss och visade, kånkande på vårt bagage, vägen till vår hytt uppe i den höga akterbyggnaden.

 Framför den sträckte sig det långa däcket – båten var nära 170 meter
 – där lastningen av containrar pågick.

Vår hytt var större än vi väntat oss och det gick lätt att installera sig i den. Äntligen var vi på plats för resan över havet!

Strax efter oss dök ett tyskt passagerarpar i trettioårsåldern upp. De hade cyklar med sig och tänkte när de kommit fram cykla tvärs över Kanada; från Montreal till Vancouver!



Kommandobryggans
manöverutrustning



På bryggan...

Vår båt lämnade Antwerpen i nattmörker för en avstickare till Liverpool, England, där ytterligare containrar lastades. I Liverpool anslöt ett pensionerat engelskt par och vi blev nu sex passagerare. Det engelska paret var mycket miljömedvetna och vägrade flyga, de var också imponerade av Sveriges insatser i miljöfrågor.



Fartyget går sakta in i "the lock" i Liverpool. Millimeterpassning!



Bye, bye Liverpool!
Från en old shanty = an´ I was a gaddam
fool, in the port of Liverpool, at the first time
that I came home from sea -
Oh, dirty Maggie May, you lov´d my heart away...

Från Liverpool sattes så kurs på Kanada. Besättningen var övervägande filippinsk, förutom två tyskar, en lett och en rumän. Den trettionioårige tyske kaptenen hade bland annat semestrat i Sverige på motorcykel och var mycket förtjust i vårt land.
Alla måltider intog vi i officersmässen och den lille tjänstvillige filippinske stewarden frågade varje morgon hur vi ville ha de stekta äggen – ”sunny side up”? Han var så söt. Vi fick röra oss fritt på båten så länge vi inte var i vägen för arbetande sjömän. Efter någon dag ute på öppet hav gick larmet i vår hytt, dock bara för en livbåtsövning. I full mundering; varma kläder, hjälm och flytväst fick vi dubbelvikta ta oss in i den täckta livbåten som hängde med fören lutande nedåt en bit över vattnet. Vi fick god hjälp av besättningen men hade det varit på riktigt vet jag inte hur det skulle ha känts.


Den tyske kaptenen

Dagarna liksom det lugna havet flöt förbi, allt under givande och intressant samvaro med
besättningen och de andra passagerarna. Under hela resan besvarade kaptenen gärna våra frågor och berättade själv en och annan episod från sitt sjömansliv. Två kvällar ordnade manskapet glada karaoke-kvällar i sin mäss. Många av dem var fantastiska sångare och det serverades öl och vin. De unga männen bjöd flitigt upp oss tre kvinnliga passagerare till dans och var mycket artiga. Över huvud taget var de mycket lättsamma i det dagliga livet ombord och skrattade ofta. Särskilt när de under frivakter tittade på den kultförklarade filmkomedin ”S/S Martha” (med engelsk text), vilken Kjell köpt från Sjömansservice Media och gett dem.

När vi slutligen närmade oss den amerikanska kontinentens fastland gick vi in i ett par dagars dimma. Här fanns också risk för drivande isberg och på bryggan hade man extra bevakning. När dimman lättat sprang vi dit upp och såg mötande fartyg, delfiner och valar som tumlade om i vattnet och massor av fåglar som omgav oss. Fastlandet framträdde allt tydligare och sista kvällen ombord gled vi förbi ett upplyst Quebeck, en magnifik syn. På morgonen var vi vid kaj i Montreal och två tull- och immigrationsofficerare kom ombord. De kontrollerade pass och frågade ut oss passagerarpar var för sig. När de frågade mig och min man vad vi tänkte göra i Kanada visade Kjell dem ett gruppfoto av alla hans nio kusiner där och förklarade att vi skulle besöka dem. Det blev inga fler frågor, bara några stämplar och ett ”Welcome to Canada”…

Vi tog farväl av våra vänner ombord. Efter ett par byten i en hypermodern tunnelbana kunde vi kliva på en Greyhoundbuss som trettiofyra timmar senare släppte av oss i Winnipeg, i hjärtat av indianernas och präriernas land, där den första kusinen väntade. Men det är en annan historia.

Tack Lena!

Snabbvisit i ett annorlunda Nerja...



 Så här såg det ut på Playa Burriana på Costa del Sol i förra veckan. Det är något helt annat än om somrarna när här vimlar av folk som solar och badar och trängs på strandrestaurangerna. 

Playa Burriana om sommaren



Gubbarna stod faktiskt och fiskade på stranden. 

De var förmodligen ganska glada att få ha den för sig själva så här års.
Konstigast var skylten "Gå ej på stranden med blöta fötter". Mycket märkligt.

Restaurangerna längs strandpromenaden var stängda och de av butikerna som var öppna för en tynande tillvaro i väntan på sommaren. Den närmar sig nu och det är tur för en landsända med över 30 procents arbetslöshet. 

Det krävs ett under för att få ekonomin på fötter och många hoppas på ett EU-lån.

Men turister som till exempel övervintrande svenska pensionärer har det hur bra som helst på kusten.

I förra veckan var det bara 12 grader varmt mitt på dagen. I dag har det varit 18 grader varmt i solen och folk har suttit utomhus på barerna i stan och haft det skönt. Det är minsann inte fy skam i februari. Det går upp och det går ner. Men det är i alla fall varmare än hemma i Sverige.

Jag vet förstås var sjukhuset och akuten ligger men jag har aldrig varit inne och hälsat på. I förra veckan fick jag höra talas om Clinica Rincon som pysslar om alla svenska pensionärer som övervintrar. De blir tydligen botade från alla möjliga krämpor och  behandlade som "very important persons".

- Inom två minuter sitter du framför en läkare och 15 minuter senare har de tagit alla prover, berättade svenska Svea.
- Och när analyserna är klara får man sin diagnos.
Det där ska jag kika närmare på nästa gång jag kommer ner. Sånt kan också vara värdefullt vid valet av resmål. Jag lovar att rapportera.
Blåste gjorde det och havet såg inte särskilt inbjudande ut. Men det är redan bättre, som sagt. Det är en värld som går på sparlåga i väntan på turisterna.
Om gubbarna på stranden fick någon fisk vet jag inte men det var kanske inte det viktiga. De ville kanske bara kommar hemifrån en stund och fördriva lite tid på stranden. Man tänker så bra när man strosar runt så där.

Katten Kanin fanns på plats lika gullig som alltid. Öronmärkt och med halsbandet på. Hon har det bra. Det är ingen tvekan om det.
Katten Kanin fick två burkar svenska (?!) sardiner som hon glufsade i sig tämligen snabbt. Och en halv liter mjölk. Utmattad låg hon sedan på trappan och tog igen sig.

Hon hälsar till alla hon känner...

Ryanair fällt för ockerpriser

Publicerad 2011-01-18 07:23:00


Flygbolag fälls för ockerpriser

SPANIEN RIKS Handelsdomstolen i Barcelona har dömt flygbolaget Ryanair för ocker.
Domaren finner bolagets straffavgift på 40 euro för utfärdande av pappersbiljett som orimligt hög. Enligt Ryanair består avtalet med kunden i att denna själv bokar och skriver ut sin biljett på papper. Flygbolaget tillägger att pappersbiljett är ett grundkrav för att få gå ombord på flyget.
Domen vinner i sig inte laga kraft, men fallet väntas hamna hos EU-domstolen. Under tiden kan Ryanair fortsätta att kräva sin avgift, även om kunderna har en dom att hänvisa till om de önskar reklamera.

Nerja får Spaniens första sjustjärniga hotell...

Nerja kommer att få landets första sjustjärniga hotell. Hotellgruppen Banyan Tree Hotels & Resorts storsatsar och anläggningen väntas stå klar till 2013 om planerna går i lås.
Hotellet med namnet Bahía Fenicia kostar 230 miljoner euro och blir på 13.000 kvadratmeter.
Banyan Tree Hotels & Resorts kommer att erbjuda totalt 200 rum på hotellet som blir beläget vid Paraje Natural de los Acantilados de Maro-Cerro Gordo på östra delen av Costa del Sol.
Näringslivet i Nerja gläds åt nyheten som givetvis kommer att sätta Nerja på kartan ytterligare. Företagarföreningen Asociación de Empresarios de Nerja och språkröret Enrique López Cuenca säger i dag till dagstidningen La Opinión de Málaga att området har mycket att erbjuda med allt från hav, stränder till skidåkning i Sierra Nevada.
Det som står på tur närmast är att anlägga en kommunal golfbana i trakten av Nerja och en fritidshamn i Torrox.
22.11.2010

44.000 osålda bostäder i provinsen

Enligt en studie som utförts av CatalunyaCaixa finns det 44.000 osålda bostäder i provinsen Málaga. Det är dubbelt så många jämfört med de osålda bostäder som finns registrerade vid Bostadsdepartementet Ministerio de Vivienda.
Det finns alltså gott om lediga lägenheter i provinsen Málaga. Antalet minskade med endast en procent under det senaste kvartalet.
Byggarnas förening Asociación de Constructores y Promotores de Málaga (ACP) säger att vid ett normalt ekonomiskt år behövs det 22.000 bostäder om året.
Sanningen är att för närvarande är det inget normalt ekonomiskt år. Därför finns det ett överskott av bostäder i provinsen Málaga.
23.11.2010

Europa fruktar nytt askmoln på Island

Europa fruktar nytt askmoln på Island

Askmolnet i april orsakade flygkaos i Europa.
Nu hotas Island av ett nytt vulkanutbrott - den här gången från landets största glaciär, Vatnajökull.
- Det går inte att utesluta att det blir ett nytt askmoln, säger experten Reynir Bödvarsson till Expressen.se.

I april stod en stor del av flygtrafiken i Europa still i en veckas tid. Passagerare drabbades hårt av förseningar och flygbolagen gick med stora miljardförluster.
Då hade Eyjafjallajökull på Island haft ett utbrott och spottade ur sig aska vilket skapade ett enormt askmoln som gjorde det omöjligt för plan att lyfta.
Nu kan det vara dags igen.

Smältvatten strömmar
Stora mängder smältvatten strömmar kraftfullt ner från Europas största glaciär, Vatnajökull, vilket kan vara tecken på ny geologisk aktivitet och ett nytt vulkanutbrott, enligt experter.
Utbrottet sker då inom ett par dagar.
– Vi följer situationen noga. Ibland betyder det här att ett nytt utbrott är på väg, men det behöver inte vara så, säger Gudrun Johannesdottir, talesperson på Islands beredskapsmyndighet.

"Går inte att utesluta"
Att ett eventuellt ubrott kommer att orsaka ett stort askmoln den här gången går inte att förutspå, enligt experten Reynir Bödvarsson.
– Det går inte att utesluta att det blir ett nytt askmoln. Det mest sannolika är att det inte blir det, men det går inte att säga med säkerhet, säger han till Expressen.se.
Han fortsätter:
– När det har samlat sig så mycket vatten vilket med högt tryck höjer glaciären kan det bli ett utbrott. Men det brukar inte bli mycket aska, den kemiska sammansättningen brukar se annorlunda ut.
Däremot väntas stora vattenmängder vilket blir problem för vägar. Men där hoppas isländska myndigheter ligga steget före och observerar för närvarande bara läget utan att gå ut med en varning.

Övervakas noga
Reynir Bödvarsson tror inte att ett nytt flygkaos är att vänta.
– Myndigheterna övervakar det här väldigt noga och är i ständig kontakt med flygtrafiken i norra Europa. Man har gått om tid på sig. Det är ofta som man delegerar flyg förbi Island om ett vulkanutbrott är på väg, säger han.
Vatnöjakull ligger tio mil sydöst om Eyjafjallajökull som orsakade det massiva askmolnet. Vattenmassorna kommer från isen i vulkanen Grimsvattens krater, vilket tyder på ökad temperatur i vulkanen.
Förra gången som det var utbrott i Grimsvatten var 2004, då drabbades flygtrafiken till och från Island en kortare period.

Skatteparadiset Isle of Man

Officiell hemsida för Isle of Man med all information en turist behöver:
Visit Isle of Man

Nyheter från turistministeriet
Aktuellt om Isle of Man, oktober 2010

Nyheter våren 2011
http://system.newzapp.co.uk/GPage.asp?LID=OSwxNzA3OTY1NzQ=

Läs gärna mitt resereportage om en spännande vecka på denna sagoomspunna ö. Du hittar det här.

Och alltihop stod på ett tio meter långt 1700-talsskepp...

Det här tycker jag är häftigt. Sex meter under Ground Zero, där 2752 människor dog i terroristattacken 11 september 2001, har man hittat ett tio meter långt skepp från 1700-talet som helt enkelt bland annan bråte utgjorde grunden för utbyggnaden av halvön Manhattan. Och på det har de båda jättehusen stått! Och fallit ihop! Utan att skeppet har gått sönder mer än det redan var när det begravdes! Fantastiskt, tycker jag.

Expressen:

"Troligen placerades fartyget där i början av 1800-talet för att skapa fast mark på platsen som innan dess var en del av Hudsonfloden. Enligt arkeologen Molly MacDonald, som länge arbetat med utgrävningar på området, är en tredjedel av nedre Manhattan uppbyggd av timmer och trä som människor en gång lagt dit för bygga pirar och klippor.
De senaste 40 åren har flera skepp hittats i området.
- Men det är ganska ovanligt och spännande att hitta det här på platsen för World Trade Center, sade MacDonald till CNN
Skeppet, som tros vara från 1700-talet, låg begravt sex meter under jorden och hade inte tagit skada när de två tvillingtornen byggdes."
 

Jag var i New York en månad före 11 september 2001. Så här såg det ut från toppen av Empire State Building då. Tvillingtornen var ganska fåniga, tyckte jag som valde att inte åka upp i dem för att beundra utsikten. "Vad är det för mening med dessa fallossymboler", gnällde jag. "Hur f'*n kan man komma på tanken att bygga något sådant? En vacker dag måste de rivas. Hur gör man då?"

En månad senare var husen nere. Vi vet alla hur.
Jag återvände till New York efter några år. Som alla andra stod jag och stirrade rakt ner i kratern efter World Trade Center. Utanför avspärrningarna stod brandmän och andra som bara sörjde, berättade om vad som hänt eller sålde böcker och minnessaker till turister.

Första gången i New York blev jag förskräckt över soporna. Bergen av sopsäckar växer sig varje dag höga längs trottoarerna. Sitter man på en uteservering kan man raskt få en vägg av äckliga sopsäckar bakom sig. Här finns nämligen inga soprum! I stället fiskas säckarna upp av sopbilar varje natt och så rullar det på. Det är därför det går minst tio råttor på varje människa i New York.

Det ryker och pyser ur underjorden och trafiken låter precis som den gör på film med utryckningsfordon och allt. Ändå grips man av den alldeles speciella tjusning som finns just på Manhattan. Det är verkligen världens mittpunkt. Jag såg "Mamma Mia" från första parkett och insåg till min förvåning att hela den amerikanska publiken stampade fötterna i golvet och sjöng med i varenda låt. Så stora är ABBA. Och New York, en stad som absolut måste upplevas.

Men åter till Ground Zero.

Så här skrev jag 2005 i ett större reportage om 11 september:

"Före den 11 september 2001 var nedre Manhattans sky-line känd över hela världen för sina 110 våningar höga tvillingtorn i World Trade Center. Efter terrorattacken blev platsen en stor, inhägnad grop kallad Ground Zero. Dit vallfärdar turisterna än i dag för att titta och köpa souvenirer. Den som inte har varit vid Ground Zero har helt enkelt inte varit i New York. Djupt nere i gropen går numera tunnelbanan som förr på reparerade spår. Om bara några år kan gropen vara ett minne blott. Ett 541 meter högt 82-vånings Freedom Tower ska byggas på platsen. Det kan stå klart 2010 men till dess är platsen ett eldorado för gatuförsäljare av vykort, böcker och t-shirts med motiv av Manhattans gamla välkända silhuett.

– Know the facts, säger Harry Roland som var säkerhetsvakt i det södra tornet. This is history! Don´t let it be a mystery! Han upprepar orden som ett mantra. Det här är historia. Låt det inte förbli ett mysterium.

Harry Roland överlevde terroristattacken tack vare sin sjuårige son Devon som assisterar honom här vid avspärrningen. Harry var alltid tidigt på jobbet, men den 11 september följde han Devon till hans första skoldag. Det räddade hans liv. Sedan dess har han stått vid Ground Zero varje dag. Han har gjort det till sin livsuppgift att berätta.

– Min chef ringde mig, säger han. Han sa att ett kapat jetplan just hade kraschat på 95:e våningen i det norra tornet. Jag trodde honom inte. Arton minuter senare kraschade ett annat jetplan på 90:e våningen i det södra tornet. Det södra tornet kollapsade först och spred skräp och aska över hela Manhattan. Senare rasade även det norra.

Tvillingtornen var emellertid inte de enda byggnader som kollapsade den dagen. Och det är mest det Harry Roland vill berätta. Sju byggnader som rasade samman. Sedan fick ytterligare fem skyskrapor plockas ner sten för sten. Rivningen av det sista, svarta 60 våningshuset på kanten till Ground Zero tog flera år.

– Det fanns inte en hel fönsterruta i kvarteret efter attacken, säger Harry Roland. Varenda byggnad förstördes utom St Pauls Chapel som byggdes på 1700-talet. Kyrkan begravdes under betongdamm utan att en enda ruta gick sönder. Det var något magiskt med det.

Harry Roland säger bestämt, att omkring 3 700 människor dog på Manhattan den dagen. Det är omkring 900 fler än den officiella siffran.
– Offren var anställda, räddningsarbetare och besökare i husen, säger han. Men där fanns även arbetare som befann sig illegalt i USA. Många hade varit här i flera år. Ändå räknades de inte. Deras familjer fick heller ingen hjälp från myndigheterna.
På Manhattan är numera det 103 våningar höga Empire State Building högst bland alla skyskrapor. Huset besöks varje år av 3,5 miljoner personer. Efter en säkerhetskontroll värdig en flygplats tar 73 hissar 50 personer åt gången upp till 80:e våningen. Där tar nya hissar vid upp till observatoriet på 86:e våningen. Utsikten över Manhattan är bedövande. Där ligger Central Park förstås med sina 26 000 träd, 36 broar, 8968 bänkar att sitta på, två sjöar, 275 olika sorters fåglar och 25 miljoner besökare varje år. Där är Battery Park, där John Ericsson står staty. Där är Frihetsgudinnan och Ellis Island. Det är bara tvillingtornen som numera saknas."

Något Freedom Tower har ännu 2010 inte byggts på Ground Zero. I stället gräver arkeologerna fram ett 1700-talsskepp. Visst är det märkligt...