Nerja får Spaniens första sjustjärniga hotell...

Nerja kommer att få landets första sjustjärniga hotell. Hotellgruppen Banyan Tree Hotels & Resorts storsatsar och anläggningen väntas stå klar till 2013 om planerna går i lås.
Hotellet med namnet Bahía Fenicia kostar 230 miljoner euro och blir på 13.000 kvadratmeter.
Banyan Tree Hotels & Resorts kommer att erbjuda totalt 200 rum på hotellet som blir beläget vid Paraje Natural de los Acantilados de Maro-Cerro Gordo på östra delen av Costa del Sol.
Näringslivet i Nerja gläds åt nyheten som givetvis kommer att sätta Nerja på kartan ytterligare. Företagarföreningen Asociación de Empresarios de Nerja och språkröret Enrique López Cuenca säger i dag till dagstidningen La Opinión de Málaga att området har mycket att erbjuda med allt från hav, stränder till skidåkning i Sierra Nevada.
Det som står på tur närmast är att anlägga en kommunal golfbana i trakten av Nerja och en fritidshamn i Torrox.
22.11.2010

44.000 osålda bostäder i provinsen

Enligt en studie som utförts av CatalunyaCaixa finns det 44.000 osålda bostäder i provinsen Málaga. Det är dubbelt så många jämfört med de osålda bostäder som finns registrerade vid Bostadsdepartementet Ministerio de Vivienda.
Det finns alltså gott om lediga lägenheter i provinsen Málaga. Antalet minskade med endast en procent under det senaste kvartalet.
Byggarnas förening Asociación de Constructores y Promotores de Málaga (ACP) säger att vid ett normalt ekonomiskt år behövs det 22.000 bostäder om året.
Sanningen är att för närvarande är det inget normalt ekonomiskt år. Därför finns det ett överskott av bostäder i provinsen Málaga.
23.11.2010

Europa fruktar nytt askmoln på Island

Europa fruktar nytt askmoln på Island

Askmolnet i april orsakade flygkaos i Europa.
Nu hotas Island av ett nytt vulkanutbrott - den här gången från landets största glaciär, Vatnajökull.
- Det går inte att utesluta att det blir ett nytt askmoln, säger experten Reynir Bödvarsson till Expressen.se.

I april stod en stor del av flygtrafiken i Europa still i en veckas tid. Passagerare drabbades hårt av förseningar och flygbolagen gick med stora miljardförluster.
Då hade Eyjafjallajökull på Island haft ett utbrott och spottade ur sig aska vilket skapade ett enormt askmoln som gjorde det omöjligt för plan att lyfta.
Nu kan det vara dags igen.

Smältvatten strömmar
Stora mängder smältvatten strömmar kraftfullt ner från Europas största glaciär, Vatnajökull, vilket kan vara tecken på ny geologisk aktivitet och ett nytt vulkanutbrott, enligt experter.
Utbrottet sker då inom ett par dagar.
– Vi följer situationen noga. Ibland betyder det här att ett nytt utbrott är på väg, men det behöver inte vara så, säger Gudrun Johannesdottir, talesperson på Islands beredskapsmyndighet.

"Går inte att utesluta"
Att ett eventuellt ubrott kommer att orsaka ett stort askmoln den här gången går inte att förutspå, enligt experten Reynir Bödvarsson.
– Det går inte att utesluta att det blir ett nytt askmoln. Det mest sannolika är att det inte blir det, men det går inte att säga med säkerhet, säger han till Expressen.se.
Han fortsätter:
– När det har samlat sig så mycket vatten vilket med högt tryck höjer glaciären kan det bli ett utbrott. Men det brukar inte bli mycket aska, den kemiska sammansättningen brukar se annorlunda ut.
Däremot väntas stora vattenmängder vilket blir problem för vägar. Men där hoppas isländska myndigheter ligga steget före och observerar för närvarande bara läget utan att gå ut med en varning.

Övervakas noga
Reynir Bödvarsson tror inte att ett nytt flygkaos är att vänta.
– Myndigheterna övervakar det här väldigt noga och är i ständig kontakt med flygtrafiken i norra Europa. Man har gått om tid på sig. Det är ofta som man delegerar flyg förbi Island om ett vulkanutbrott är på väg, säger han.
Vatnöjakull ligger tio mil sydöst om Eyjafjallajökull som orsakade det massiva askmolnet. Vattenmassorna kommer från isen i vulkanen Grimsvattens krater, vilket tyder på ökad temperatur i vulkanen.
Förra gången som det var utbrott i Grimsvatten var 2004, då drabbades flygtrafiken till och från Island en kortare period.

Skatteparadiset Isle of Man

Officiell hemsida för Isle of Man med all information en turist behöver:
Visit Isle of Man

Nyheter från turistministeriet
Aktuellt om Isle of Man, oktober 2010

Nyheter våren 2011
http://system.newzapp.co.uk/GPage.asp?LID=OSwxNzA3OTY1NzQ=

Läs gärna mitt resereportage om en spännande vecka på denna sagoomspunna ö. Du hittar det här.

Och alltihop stod på ett tio meter långt 1700-talsskepp...

Det här tycker jag är häftigt. Sex meter under Ground Zero, där 2752 människor dog i terroristattacken 11 september 2001, har man hittat ett tio meter långt skepp från 1700-talet som helt enkelt bland annan bråte utgjorde grunden för utbyggnaden av halvön Manhattan. Och på det har de båda jättehusen stått! Och fallit ihop! Utan att skeppet har gått sönder mer än det redan var när det begravdes! Fantastiskt, tycker jag.

Expressen:

"Troligen placerades fartyget där i början av 1800-talet för att skapa fast mark på platsen som innan dess var en del av Hudsonfloden. Enligt arkeologen Molly MacDonald, som länge arbetat med utgrävningar på området, är en tredjedel av nedre Manhattan uppbyggd av timmer och trä som människor en gång lagt dit för bygga pirar och klippor.
De senaste 40 åren har flera skepp hittats i området.
- Men det är ganska ovanligt och spännande att hitta det här på platsen för World Trade Center, sade MacDonald till CNN
Skeppet, som tros vara från 1700-talet, låg begravt sex meter under jorden och hade inte tagit skada när de två tvillingtornen byggdes."
 

Jag var i New York en månad före 11 september 2001. Så här såg det ut från toppen av Empire State Building då. Tvillingtornen var ganska fåniga, tyckte jag som valde att inte åka upp i dem för att beundra utsikten. "Vad är det för mening med dessa fallossymboler", gnällde jag. "Hur f'*n kan man komma på tanken att bygga något sådant? En vacker dag måste de rivas. Hur gör man då?"

En månad senare var husen nere. Vi vet alla hur.
Jag återvände till New York efter några år. Som alla andra stod jag och stirrade rakt ner i kratern efter World Trade Center. Utanför avspärrningarna stod brandmän och andra som bara sörjde, berättade om vad som hänt eller sålde böcker och minnessaker till turister.

Första gången i New York blev jag förskräckt över soporna. Bergen av sopsäckar växer sig varje dag höga längs trottoarerna. Sitter man på en uteservering kan man raskt få en vägg av äckliga sopsäckar bakom sig. Här finns nämligen inga soprum! I stället fiskas säckarna upp av sopbilar varje natt och så rullar det på. Det är därför det går minst tio råttor på varje människa i New York.

Det ryker och pyser ur underjorden och trafiken låter precis som den gör på film med utryckningsfordon och allt. Ändå grips man av den alldeles speciella tjusning som finns just på Manhattan. Det är verkligen världens mittpunkt. Jag såg "Mamma Mia" från första parkett och insåg till min förvåning att hela den amerikanska publiken stampade fötterna i golvet och sjöng med i varenda låt. Så stora är ABBA. Och New York, en stad som absolut måste upplevas.

Men åter till Ground Zero.

Så här skrev jag 2005 i ett större reportage om 11 september:

"Före den 11 september 2001 var nedre Manhattans sky-line känd över hela världen för sina 110 våningar höga tvillingtorn i World Trade Center. Efter terrorattacken blev platsen en stor, inhägnad grop kallad Ground Zero. Dit vallfärdar turisterna än i dag för att titta och köpa souvenirer. Den som inte har varit vid Ground Zero har helt enkelt inte varit i New York. Djupt nere i gropen går numera tunnelbanan som förr på reparerade spår. Om bara några år kan gropen vara ett minne blott. Ett 541 meter högt 82-vånings Freedom Tower ska byggas på platsen. Det kan stå klart 2010 men till dess är platsen ett eldorado för gatuförsäljare av vykort, böcker och t-shirts med motiv av Manhattans gamla välkända silhuett.

– Know the facts, säger Harry Roland som var säkerhetsvakt i det södra tornet. This is history! Don´t let it be a mystery! Han upprepar orden som ett mantra. Det här är historia. Låt det inte förbli ett mysterium.

Harry Roland överlevde terroristattacken tack vare sin sjuårige son Devon som assisterar honom här vid avspärrningen. Harry var alltid tidigt på jobbet, men den 11 september följde han Devon till hans första skoldag. Det räddade hans liv. Sedan dess har han stått vid Ground Zero varje dag. Han har gjort det till sin livsuppgift att berätta.

– Min chef ringde mig, säger han. Han sa att ett kapat jetplan just hade kraschat på 95:e våningen i det norra tornet. Jag trodde honom inte. Arton minuter senare kraschade ett annat jetplan på 90:e våningen i det södra tornet. Det södra tornet kollapsade först och spred skräp och aska över hela Manhattan. Senare rasade även det norra.

Tvillingtornen var emellertid inte de enda byggnader som kollapsade den dagen. Och det är mest det Harry Roland vill berätta. Sju byggnader som rasade samman. Sedan fick ytterligare fem skyskrapor plockas ner sten för sten. Rivningen av det sista, svarta 60 våningshuset på kanten till Ground Zero tog flera år.

– Det fanns inte en hel fönsterruta i kvarteret efter attacken, säger Harry Roland. Varenda byggnad förstördes utom St Pauls Chapel som byggdes på 1700-talet. Kyrkan begravdes under betongdamm utan att en enda ruta gick sönder. Det var något magiskt med det.

Harry Roland säger bestämt, att omkring 3 700 människor dog på Manhattan den dagen. Det är omkring 900 fler än den officiella siffran.
– Offren var anställda, räddningsarbetare och besökare i husen, säger han. Men där fanns även arbetare som befann sig illegalt i USA. Många hade varit här i flera år. Ändå räknades de inte. Deras familjer fick heller ingen hjälp från myndigheterna.
På Manhattan är numera det 103 våningar höga Empire State Building högst bland alla skyskrapor. Huset besöks varje år av 3,5 miljoner personer. Efter en säkerhetskontroll värdig en flygplats tar 73 hissar 50 personer åt gången upp till 80:e våningen. Där tar nya hissar vid upp till observatoriet på 86:e våningen. Utsikten över Manhattan är bedövande. Där ligger Central Park förstås med sina 26 000 träd, 36 broar, 8968 bänkar att sitta på, två sjöar, 275 olika sorters fåglar och 25 miljoner besökare varje år. Där är Battery Park, där John Ericsson står staty. Där är Frihetsgudinnan och Ellis Island. Det är bara tvillingtornen som numera saknas."

Något Freedom Tower har ännu 2010 inte byggts på Ground Zero. I stället gräver arkeologerna fram ett 1700-talsskepp. Visst är det märkligt...

Island 15 april 2010: Vulkanaska stänger svenskt luftrum

Det här är en prognos för i morgon kl. 12. Det röda strecket visar var askan kommer att befinna sig från marken och upp till 20 000 fot. Det gröna strecket visar området där det kan bli problem för flygtrafiken mellan 20 000 och 35 000 fot.

Vulkanaska stänger svenskt luftrum

Luftrummet från Skellefteå och norrut har stängt sedan det dragit in vulkanaska efter ett vulkanutbrott på Island.

- Vulkanaskan kan dras in i flygmotorerna och göra att de slutar fungera, säger Gustav Åström, meteorolog på SMHI.

På tisdagen inträffade ett ytterligare ett vulkanutbrott i Eyjafjallajökull på Island. Efter utbrottet spreds vulkanaska i luften, och den har redan nått norra Sverige. Detta har fått luftfartsverket att besluta att stänga det svenska luftrummet från Skellefteå och norrut. Tidigare gällde beslutet från Luleå och norrut.

- Askmolnet drar in från Norge och drabbar de västra delarna av svenskt luftrum. Även Mora kan stängas, säger Susanne Rundström vid Swedavias pressjour.

Osäker prognos

Den fortsatta prognosen för flyget är osäker, det beror på hur vinden utvecklar sig, säger Björn Stenberg vid Luftfartsverkets pressjour.

- Det finns risk för att vi tvingas stänga luftrummet längs den norska gränsen ned till Mora. Däremot tror vi att luftrummet runt Umeå och nedåt vid Norrlandskusten kan hållas öppet, säger han.

Hela det norska luftrummet är stängt på grund av askmolnet, liksom norra delen av Storbritannien.

- Det finns risk för en utvidgning som kan gälla hela Storbritannien. Danskt luftrum hålls fortfarande öppet, men även här finns risk för att hela luftrummet stängs av, säger Björn Stenberg.

Märks inte på marken

Enligt Gustav Åström på SMHI kommer vulkanaskan förmodligen inte märkas för de som befinner sig på marken. Dock kan askan skada flygplanens motorer.

- Vulkanaskan kan dras in i flygmotorerna och göra att de slutar fungera, säger han.

Barbados: En ö i solen med en miljon besökare

Vi svenskar vill ha så hög solfaktor som möjligt när vi åker på semester. Sitter man på Kreta eller Kanarieöarna på vårkanten och huttrar när solen uteblir en endaste dag på semesterveckan så är ju det en katastrof. Åker man till Barbados får man full valuta för pengarna för ön har över 3 000 soltimmar per år.
Flygresan som tar knappt 10 timmar är mödan värd för man hamnar på en ö där årstemperaturen pendlar mellan 22 till 30 grader. Barbados ligger utanför Venezuelas kust och ön är den östligaste i ögruppen Små Antillerna. På östkusten badar man i Atlanten och på syd- och västkusten i Karibiska sjön. I mitten på mars när jag är där är det 26 grader i vattnet och vågorna som rullar in mot den vita sanden är alldeles turkosblå. Bildtext: Så gott som ensam på Miami Beach på sydkusten under mandelträdens skugga. De små buskarna är tuktade vindruvor. Här badar lokabefolkningen och på vardagarna är det tomt. På Barbados får man inte bada topless, då kommer strandvakten och säger till.

Under det stora trädet i hamnen i Oistins samlas männen och spelar spel. De har lyse i trädet.

Bara engelska
På Barbados råder tropiskt havsklimat men de behagliga passadvindarna från norr dämpar dock temperaturerna. Ön är mycket grön och frodig. Regnperioden infaller mellan juli och november. Barbados är den mest brittiskinfluerade ön i Karibien och kallas "Lilla England", men kulturen bär också på afrikanska traditioner eftersom Barbados är ett gammalt slavsamhälle. Till skillnad från många andra öar i Karibien så talas det endast engelska på Barbados eftersom engelsmännen var de enda kolonisatörerna. Det är det rent och snyggt och man slipper se tiggare, lösspringande hundar och katter eller barnprostitution.

Killarna som surfar kommer från England. De är medlemmar i United Kingdom Sailing Academy.

Skäggiga fikonträd

Det var portugisiska sjömän som kom till ön på 1530-talet som döpte den till Los barbados "de skäggiga" efter de skäggiga fikonträd som fanns på ön. År 1625 förklarade en engelsk sjökapten Barbados som brittisk koloni och de följande decennierna anlände tusentals brittiska kolonisatörer. De livnärde sig på bomulls- och tobaksodling. På 1640-talet introducerade holländska köpmän det lönsamma sockerröret och det blev en historiskt omvälvande händelse för ön. En liten grupp vita tog kontroll över merparten av öns jord och skövlade skogen för att bereda plats för sockerplantager. Då upphörde den vita arbetskraftsinvandringen och istället massimporterades afrikanska slavar.

På bilden syns skäggiga fikonträd vid biblioteket i huvudstaden Bridgetown.

Självständig stat

Under 1700- och 1800-talen producerades socker med slavarna som arbetskraft. Slavarna behandlades grymt och omänskligt och de revolterade vid ett några tillfällen innan slaveriet avskaffades på 1830-talet. Allmän rösträtt infördes 1951 och 1966 blev Barbados en självständig stat inom Samväldet, som består av Storbrittanien och forna brittiska kolonier. Barbados ekonomi baseras på turism, tillverkningsindustri och sockerproduktion. Det var här som romtillverkningen startade på 1600-talet och det finns över 1 000 så kallade "rum shops" på ön.

Ann Layne, 42 år, hyr ett stånd på fiskmarknaden i Oistins. Hon rensar och packar flying fish för avsalu. Här kan man bland annat köpa dolphin, tuna-, King- och sword-fish. På Ann Laynes tatuering på armen står det Star Girl med sirliga bokstäver.

Passerat miljongränsen
Turistindustrin är sedan 1970-talet landets främsta näringsgren. Det är mest nordamerikaner, kanadensare och britter som besöker ön. De har haft ön som sin Kanarierö sen jet-planen kom i bruk på 60-talet. Den lilla ön har både övernattande och kryssande turister och 1998 passerades för första gången miljongränsen. Barbados är ett samhälle med egen kultur och historia som man som besökare kliver rakt in i. Invånarna som kallas Bajans (bejdjans) är öppna och tillmötesgående och hejar på en på gatan. De pratar kreoldialekt och bor i chattel-houses, små trähus på flyttbar grund, och på bakgårdarna håller man tuppar och höns. Allt inhägnas med galvaniserad plåt och lummig grönska. På söndagarna går man i någon av öns otaliga kyrkor och då klär kvinnorna upp sig i dräkt och hatt och det känns som om man är på besök amerikanska Södern. Barbados är ett puritanskt samhälle och man uppmanas som besökare att inte bada topless eller gå i affärerna i lättklädd i strandmundering. Det råder kvinnoöverskott på ön på grund av migration och arbetsvandring, främst till Storbrittanien.

Rent vatten
På Barbados kör man på vänster sida och det är mycket hög puls i trafiken. Det finns inga trottoarer och på bussarna spelas högljudd reggae-musik när de flackar och far genom öns 11 socknar. Yuppienallarna lyser med sin frånvaro - eller lös för sen några år tillbaka ser man mobiltalande människor i varje hörn

- och varje kväll påminner om en exemplarisk augustikväll här hemma i Sverige. Det blir mörkt redan klockan sex på kvällen. Nymånen hänger på den djupblåa himlen som en hängmatta och då först går det upp för en att man är mycket närmare ekvatorn.

Man behöver inte vaccinera sig för att åka till ön och vattnet är bland det renaste som finns på vår jord. Detta tack vare att ön är uppbyggd till stora delar av korall och kalksten som är genomträngligt för regnvattnet och som blir ett naturligt filter innan vattnet samlas upp i olika pumpstationer på ön.

Lisa Smith-Fields, 26 år, hyr ett av de nygjorda chattel-housen för hantverkare på Tyrol Cot i S:t Michael. Hon är konstnär och keramiker och står här vid en av sina tavlor och med en kruka som man förr förvarade kött i på Barbados.

På vykorten i affärerna poserar bara vita människor fastän de svarta är i majoritet. Men det är de vita som äger merparten av landets företag och de utgör överklassen. Det hamras och det byggs på ön.Turismsektorn växer och bland Barbados 135 registrerade hotell finns inget som har 300 - 400 rum, vilket är kravet för att man skall kunna hålla större konferenser. På Barbados kan man surfa, dyka, spela golf och tennis och titta på nationalsporten cricket. Men den stora behållningen det är solen, vattnet och sanden. Sam Lord´s Castle vid Long Bay på ostkusten byggdes 1820. Sam Lord satte ut lanternor runt kusten för att lura in skeppen bland klipporna. Sen plundrade han dem och enligt sägnen skall hans stora skatt ligga nedgrävd på ägorna. Byggnaden gjordes om till hotell på 40-talet och här pågår nu ett bröllop mellan en kvinnlig engelsk diplomat och en amerikan.

Till vänster ett papaya-träd med omogna frukter.

I den tropiska värmen frodas växterna. Här samsas bougainvillea med ett Travellers tree, som tillhör banansläktet. I grenarnas fäste kan man hitta vatten att släcka törsten med, därav namnet.

Fakta:

Statsskick: monarki där statschefen drottning Elisabeth II företräds på ön av en generalguvenör, regeringschefen heter David Thompson.
Yta: 430 kvadratkilometer, 2,3 mil hög och 3, 4 mil bred
Tid: svensk - 5 timmar
Invånarantal: 265 000
Nationalrätt: Flying fish och cou-cou (en majsrätt)
Folkgrupper: svarta 80 %, mulatter 16 %, vita 4 %, några hundratal indier

Religion: protestanter 67 %, katoliker 4 %, små grupper av hinduer, muslimer och judar.

Copyright bild och text: Helena Palén Olofsson. Kontakta Helena för högupplösta bilder. Helena bloggar här!

Island 1 april 2010

Vulkanen Eyjafjallajökull under Islands femte största galciär med samma namn spyr ut aska och ånga efter att ha fått ett nytt utbrott under onsdagen.

Vulkanutbrott på Island
En ny spricka på över 300 meter öppnades, uppger den isländska radion. Geologer tror att utbrottet håller på att ändra karaktär och är på väg att flytta sig norrut, mot ett populärt naturreservat.
-Vi vill få bort människor från det här området medan vi utreder vad som är på gång, säger Vidir Gardarsson vid civilförsvaret.
Polisen uppskattar att över 25.000 personer har besökt området sedan vulkanen under Eyjafjallajökull fick utbrott för en och en halv vecka sedan.

22/3 Isländska vulkanen aktiv igen
21/3 "Vi stannar kvar så länge vi vet att det är okej"
21/3 Flygplan tvingas vända
21/3 Hundratals flyr isländsk vulkan

Utbrottet 2010 var vulkanens fjärde sedan år 870 efter Kristus. Den första sprickan var aktiv från 21 mars till 8 april. Aska föll ner i både Norge och på Shetlandsöarna och stoppade flygtrafiken i hela Europa under minst en vecka.

"De stora mängderna vulkanisk aska ledde till att flygtrafiken ställdes in i stora delar av Europa. På kvällen den 14 april stängdes luftrummet över Nordnorge och på morgonen den 15 april över resten av Norge, över stora delar av Storbritannien och över delar av Irland.^[13] I Sverige stoppades alla flygningar klockan 18.00 den 15 april, och klockan 20.00 samma dag stängdes luftrummet helt.^[2] Restriktionerna innebar att Luftfartsverket inte gav tillstånd för instrumentflygning.^[14] Den 16 april bredde askmolnet ut sig över Nordvästeuropa ner till Alperna, med undantag för Irland och de norra delarna av Sverige så att luftrummet och flygtrafiken stängts helt eller delvis i 13 av Europas 45 länder.

Från den 15 april till 18 april gick det väldigt få flyg till Nordvästeuropa. De resenärer som fick sina flyg inställda kunde inte erbjudas någon bestämd tid för ombokning och då flygen inte kunde omdirigeras eftersom det var stopp överallt valde en del resenärer att lösa in sina biljetter och försöka ta sig till sin destination på egen hand. Längre tåg-, buss- och färjelinjer gick med fulla avgångar, och många som ville boka dem kunde inte få plats. Bil- och bussuthyrningen ökade. Några researrangörer valde även de att ordna alternativ till flygtransporter, ett exempel var skandinaviska charterbolag som valde att bussa hem resenärer från Medelhavsområdet, delvis ända från Aten (3300 km från Stockholm). Reguljärresenärer blev ofta hänvisade till att själva ta sig hem, eller vänta i dagar. Det fanns även de som tog taxi tvärs över Europa^[15]

Den 19 april lyftes restriktionerna i stora delar av Sverige och det gjorde det möjligt att återuppta viss flygtrafik, det gick att flyga över askmolnet längre söderut i Europa och på så sätt genomföra flygningar från Medelhavsområdet.

Den 20 april kom man överens inom EU att införa ett mellanläge i hanteringen av flygrestriktioner i aska, ett läge där halterna av aska var så låga att man kunde tillåta flygningar under vissa förutsättningar, såsom täta inspektioner. De 22 april införde Sverige via transportstyrelsen detta system. ^[16]

Den 5 maj tvingades myndigheterna i Skottland och Nordirland att stänga sitt luftrum igen, på grund av askan."

2012 gjordes en minst sagt remarkabel expedition till vulkanen Eyjafjallajökull.

Vad händer på Island...?

Jag tycker att rapporteringen om vad som just nu händer på Island är väldigt dålig. Särskilt i kvällstidningarna som mest bara orkar skriva om tv-såpor och melodifestivaler numera. Morgontidningarna är bättre men jag saknar dagsfärska reportage och initierade intervjuer. Här har vi ett land med totalkraschad ekonomi på en armlängds avstånd som verkligen inte behövde ett vulkanutbrott just nu - och så får vi nästan ingenting veta. För att få info om att till exempel flygtrafiken är lamslagen måste vi gå till norska Verldens Gang. Varför?

DN rapporterar 21 mars:
Förra året fick de boende i närheten av glaciären Eyjafjallajökull på södra Island öva på hur en evakuering skulle gå till vid ett vulkanutbrott. I natt fick de användning av kunskaperna. ”Allt har gått mycket smidigt”, säger Björk Valdimarsdóttir till DN.se.
Utbrottet vid glaciären Eyjafjallajökull började vid midnatt natten till söndagen. Evakueringen sattes igång snabbt och redan inom några timmar hade över 500 personer lämnat sina hem.
– Det ligger många bondgårdar i närheten av glaciären, säger Björk Valdimarsdóttir vars syster är en av de evakuerade.
– Jag pratade med hennes son lite snabbt i natt. Allt har gått mycket smidigt tack vare att de övade förra sommaren. Men nu får de inte använda sina mobiltelefoner eftersom man inte vill att nätet blir för belastat.Björk Valdimarsdóttir bor i Reykjavik och även i närheten av huvudstaden, omkring 15 mil från utbrottet, kan man se ljusskenet från vulkanen.
– Det är många som vill åka dit och kolla så därför har de stängt av vägarna några mil från Reykjavik.Myndigheterna är rädda för att glaciären kommer att smälta av hettan och att floderna som följer då kommer att översvämma flera samhällen.
– Men nu verkar det som att utbrottet är vid sidan av glaciären och inte under den som man först trodde. Men det är fortfarande osäkert, säger Björk Valdimarsdóttir.
– De som bor i närheten är väldigt oroliga för sina djur. Askan kan förgifta marken och döda boskapen.Man tror att sprickan är mellan 500 meter och en kilometer lång och ligger i Fimmvörduhals, mellan Eyjafjallajökull och glaciären Myrdalsjökull. Området är relativt isfritt vilket innebär att risken för översvämningar är ganska låg för närvarande.
Vanligtvis föregås vulkanutbrotten av jordbävningar, men enligt Björk Valdimarsdóttir kom nattens utbrott som en stor överraskning.
– Det har varit jordbävningar för några veckor sedan men de hade avtagit. Det här utbrottet kom verkligen smygande, det beter sig ovanligt för att vara på Island.
Senast en vulkan fick ett utbrott i närheten av glaciären var 1823

AB 21 mars: Södra Island skadades i natt av ett vulkanutbrott.
Över 500 människor väntar nu på att få komma tillbaka till sina hem som de lämnat.
Utbrotten har forsatt under dagen.
– Läget är oförändrat. Det har inte börjat lugna ner sig än, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir, pressansvarig på isländska kustbevakningen, vid 14-tiden.
De första utbrotten inträffade strax före midnatt i går kväll på södra Island. Befolkningen i närheten blev inte förvarnad på något sätt.
Vanligtvis brukar utbrotten föregås av ett jordskalv.
– Vi hade ingen varning alls. Det enda var att människor började se konstiga ljussken uppe i bergen. I dag har flygplan kört över området och fotat. Därför har vi kunnat bekräfta att det har skett tolv utbrott på ett kilometerstort område, säger Rognva Valdur, kommisarie vid vid Islands civilförsvarsmyndighet.
Närmar sig glaciärerna
På morgonen fortsatte utbrotten. De inträffade mitt emellan glaciärerna Eyjafjallajökull och Myrdalsjokull.
– I natt var utbrottet inte så stort, men nu på morgonen har det blivit allt större. Risken finns att det sprider sig närmare någon av glaciärerna. Då finns stor risk för översvämning, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir, pressansvarig på isländska kustbevakningen.
På eftermiddagen hade utbrotten inte lugnat ner sig och de evakuerade invånarna tilläts inte komma tillbaka till sina hus, annat än för att mata djuren.
– Myndigheterna sitter i möten för att bestämma vad som blir nästa steg. Det finns fortfarande risk att situationen förvärras. Det kan gå väldigt snabbt, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir.
Bilderna som den isländska kustbevakningen har tagit visar hur lavan rinner nedför berget.
– Det är tjock lava som rör sig långsamt, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir.Väntar på experterDe flesta som har evakuerats bor i byn Fljotshlid. Flera av dem bor i försvarets tillfälliga evakueringscenter som har upprättats i skolor i närheten. Ett av centren är i skolan i Hvolsvollur, ungefär fyra mil därifrån. Andra bor hos vänner och familj.
Evakueringen hade avslutats tidigt på morgonen.Nu väntar civilförsvarsmyndigheten på forskare som kan göra en analys av situationen.
– Vi har stängt av alla vägar. Det har inte rapporterats in några skador. Utbrottet skedde där det inte bor några människor, säger Rognva Valdur, kommisarie vid det isländska civilförsvaret.Omkring 100 personer från civilförsvaret har under natten jobbat med evakueringen. Nu ser de till att vägarna hålls stängda tills experterna kunnat säkra området.– Översvämningarnas omfattning beror på hur stor del av glaciärerna som smälter och var det börjar smälta, säger Rognva Valdur.

Utbrottet var väntat får vi veta av Svenska Dagbladet.
Samma tidning rapporterar att det rör sig om ett litet utbrott, att det kan sluta i morgon men även hålla på i flera år. Artikeln hittar du här.
Och här skriver tidningen om en som inte tänker flytta i första taget.
Norska Verldens Gang har en betydligt bättre rapportering som du hittar här.
Talar man isländska kan man ju läsa isländska Visir.se som du hittar här.
DN kommer med den bästa informationen som du hittar här:

Vulkanutbrottet kan sätta igång annan vulkan
Vulkanutbrottet på Island kan sätta igång ett större, potentiellt farligare, utbrott i en närliggande vulkan. Det varnade geofysiker för på söndagen.Hittills tycks vulkanutbrottet i närheten av glaciären Eyjafjallajökull inte ha ställt till med någon stor skada. Sprickan, som är cirka en kilometer lång, är belägen i Fimmvörduhals där det är relativt isfritt. Myndigheternas farhågor om översvämningar på grund av smält glaciäris tycks därför inte besannas.Men utbrottet kan få andra konsekvenser. I närheten av Eyjafjallajökull ligger vulkanen Katla – den vulkan som forskare trott skulle få nästa stora utbrott.
– Den här händelsen föregås av en lång period med jordbävningar. Vulkanen har både stigit och svällt sedan början av året. Ett möjligt scenario vi tittar på nu är att det här lilla utbrottet kan leda till ett större, säger Pall Einarsson, geolog vid Islands universitet, till nyhetsbyrån AP.
Einarsson säger till den isländska tv-stationen Ruv att vulkanen i Eyjafjallajökull och Katla är starkt sammankopplade och att alla tidigare utbrott i Eyjafjallajökull har kunnat kopplas till Katla. Katla ligger under glaciären Myrdalsjökull och hade sitt senaste utbrott 1918.Det senaste riktigt stora vulkanutbrottet på Island ägde rum 1996 i Vatnajökull – Europas största sammanhängande glaciär. Utbrottet fick stora ismassor att smälta och de översvämningarna som följde förstörde vägar och broar.
Vulkanutbrott vart femte år
Den isländska berggrunden är en av de mest vulkaniska på hela jorden. Landet upplever ett utbrott ungefär vart femte år. Sedan Island koloniserades på 800-talet har 150 utbrott ägt rum. Den mest berömda vulkanen, Hekla, har haft 19 utbrott sedan 1104. De två senaste vulkanutbrotten i trakten av glaciären Eyjafallajoekull, där natten utbrott skedde, var 1821 och 1823.
Källa: Nordens vulkanologiska institut

Jag var för några år sedan på 3-4 dagars vildmarkstur på Island. Det var förstås en väldigt annorlunda och häftig upplevelse i, som vi sa, monsterbil som körde oss genom vattendrag och forsar och så nära man kan komma närmast klättrade upp- och nedför de nästan lodräta bergväg(g)arna. På bilden har vi matpaus med öl och macka på vulkanen Hekla eller "dra åt Heklefjäll" som min farmor sa.
Det var kallt som tusan. Mannen med uppkavlade skjortärmar som skymtar i bild är den körande vildmarksguiden. Han frös aldrig, trodde som alla islänningar fullt och fast på troll och andra övernaturliga väsen och kunde alla de isländska sagorna utantill. En riktig viking med andra ord.

Hekla [hε´kla, isländskt uttal hε´hkla], vulkan på södra Island, 110 km öster om Reykjavík; 1 491 m ö.h. Hekla har haft ett tjugotal utbrott sedan Island koloniserades på 800-talet. Asklager från några av Heklas stora utbrott är utbredda över större delen av Island och återfinns även i Skandinavien.

Hekla får ett utbrott i februari 2000. Lägg märke till rökringen.
Island ligger i skarven mellan den nordamerikanska och den euroasiatiska kontinentalplattan, och de rör sig från varandra. I hålen som då uppstår väller magma från jordens innandöme ut i vulkanutbrott.Anledningen till att utbrotten ofta sker på samma ställen, i vulkaner, är att det blir en svag kanal där magma tidigare kommit upp till jordskorpan. Magman fortsätter sen att komma ut där jordskorpan är som svagast. Men vulkanen som nu haft utbrott är väldigt stor, och det går inte att förutse exakt var på det berget ett utbrott sker.Vulkanutbrott kan pågå i allt från några dagar till flera år. När det slutar pysa ut lava är det för att trycket i jordskorpan är i balans igen.Det senaste vulkanutbrottet i trakten av glaciären Eyjafjallajökull var år 1823.

Källor: Reynir Bödvarsson vid Seismologiska institutionen på Uppsala universitet och TT

Fakta om Island

Island,
stat i Nordatlanten. Island består av en ung lavaplatå med inte mindre än 200–300 vulkaner, varav ett 30-tal är aktiva.
Ön domineras av ett platå- och fjordlandskap med en medelhöjd av 500 m ö.h. En dryg tiondel av ytan täcks av is i form av glaciärer; Vatnajökull är världens största glaciär utanför de arktiska områdena. Island har gott om älvar, vattenfall och sjöar, och över hela ön förekommer områden med heta källor och svavelkällor. Dessa används för uppvärmning av bl.a. drivhus, badanläggningar och bostadshus. Öns läge på sydsidan av polcirkeln medför ett tempererat klimat.
Somrarna är svala med en medeltemperatur för juli på omkring 11 °C. Vintrarna är milda och regniga med en medeltemperatur för januari på omkring 0 °C. Numera finns bara rester kvar av forntidens skogar av fjällbjörk.
I övrigt är landskapet trädlöst med gräsmarker, fjällhedar och myrar. Stora områden i inlandet täcks av sten och grus.

Befolkning
Island är mycket glesbefolkat, och befolkningen är koncentrerad längs kusterna. Drygt 90 % av islänningarna hör till statskyrkan; säreget för landet är spiritismens folkliga förankring. Den isländska arbetslösheten är vanligtvis låg, och många islänningar har extraarbeten. Män arbetar i genomsnitt 56 timmar i veckan och kvinnor drygt 38 timmar.
Island

Näringsliv
Fiske och fiskprodukter är grundvalen för Islands ekonomi, och under normala år svarar fiskenäringen för ca 75 % av landets exportintäkter. Den isländska ekonomin är därför mycket känslig för förändringar av fångsternas storlek och världsmarknadspriserna på fisk. Vid sidan av fiskindustrin har aluminiumproduktionen blivit allt viktigare. Landet har tack vare den stora tillgången på billig energi alltmer utvecklats till Europas aluminiumcentrum. Bland andra expansiva branscher märks datateknologi och genteknik. Även tjänste- och servicesektorn har vuxit starkt under 2000-talet. Rrädslan för att mista kontrollen över fisket i egna vatten har gjort att landet valt att stå utanför EU. Som en följd av finnanskrisen 2008, som drabbade Island hårt, har landet dock alltmer närmat sig EU.
Endast ca 1 % av ytan är uppodlad, men en stor andel används som betesmarker, i första hand för fåruppfödning men även uppfödning av islandshästar och kor.

Historia

I sagalitteraturen nämns att iriska eremiter, papar, ska ha bott på Island före nordborna, men detta har inte kunnat beläggas arkeologiskt.

Under perioden 870–930, "landnamstiden", befolkades Island av norska stormän; de äldsta daterade gravarna är från ca 900.

Vissa stormän begav sig till Island för att undfly den framväxande norska kungamakten. Bönderna bosatte sig på enskilda gårdar, inte i byar. Omkring 930 blev alltinget, som årligen sammanträdde vid Thingvellir, Islands samlande politiska organ. Landet dominerades av de ca 40 godarna, innehavare av ärftliga ämbeten, godord.

Kristendomen antogs omkring 1000, och lagen Grágás nedtecknades 1117–18.

Eftersom klimatet inte lämpade sig för jordbruk, annat än i begränsad utsträckning, kom Island att präglas av boskapsskötsel och fiske. Exporten utgjordes främst av vadmal. Politiskt kännetecknades Island länge av fejder mellan stormannasläkter. En av de mäktigaste var sturlungaätten, som dominerade ön ca 1220–62. Samtidigt växte det norska inflytandet. Island blev alltmer beroende av handeln med Bergen.

År 1152 inordnades kyrkan under ärkebiskopen i Nidaros, och 1262 underkastade sig alltinget Norges kung. Kungen erhöll skatt av islänningarna och representerades av en hirdstyrare, men i övrigt var förändringarna små.

År 1380 följde Island med Norge i union med Danmark.I mitten av 1300-talet blev torkad fisk Islands viktigaste exportvara.

På 1400-talet ("den engelska tiden") var det engelska handelsinflytandet stort, medan förbindelserna med Norge blev mindre viktiga. När kungamakten stärktes på 1500-talet knöts Island hårdare till Danmark och påtvingades 1541–50 reformationen med våld.

Handeln på Island blev 1602 ett danskt monopol. Den danska kungen representerades av en hövitsman och en fogde, men isländska bevarades som kyrko- och kulturspråk.

Ön kom att domineras av storjordägare, som också var kungliga ämbetsmän, medan 95 % av bönderna var arrendatorer. Genom administrativa förändringar koncentrerades bebyggelsen i Reykjavík, som blev stad 1786.

På 1800-talet uppkom en isländsk nationalism, vilket mot slutet av seklet ledde till kamp för självständighet. Samtidigt ökade folkmängden kraftigt (från 50 000 år 1820 till 78 000 år 1900) och fiskenäringen blomstrade.

Alltinget fick lagstiftande makt 1904, och allmän rösträtt för män och kvinnor infördes 1915.År 1918 blev Island ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Banden till Danmark bröts fullständigt under andra världskriget, då Danmark ockuperades av Tyskland medan Island besattes av brittiska och senare amerikanska trupper.

År 1944 utropades Island till republik. Island blev en viktig knutpunkt i de allierades trafik över Atlanten, och näringslivet utvecklades kraftigt, inte minst till följd av fiskeexporten till Storbritannien. Under efterkrigstiden vidareutvecklades banden till USA och Storbritannien, både ekonomiskt och politiskt.

Island blev NATO-medlem 1949.

Urbaniseringen har förvandlat det traditionella bonde- och fiskarsamhället fullständigt; i dag bor hälften av öns befolkning i Stor-Reykjavík. Levnadsstandarden är en av de högsta i världen, men Island har inte saknat problem. Islandssillens utfiskning 1966–68 ledde till kris för många fiskehamnar, och Islands successiva utvidgning av fiskegränsen mellan 1952 och 1976 till 200 sjömil har lett till sammanstötningar med brittiska fartyg (de s.k. torskkrigen). Inrikespolitiskt har Island dominerats av det borgerliga Självständighetspartiet, medan socialdemokraterna har varit betydligt svagare än i de andra nordiska länderna.

Presidenter
1944–52 Sveinn Björnsson
1952–68 Ásgeir Ásgeirsson
1968–80 Kristján Eldjárn
1980–96 Vigdís Finnbogadóttir
1996– Ólafur Ragnar Grímsson

Landsfakta
Nationalitetsbeteckning: IS
Yta: 103 000 km2
Folkmängd: 304 400 invånare
Medellivslängd: 81 år
Huvudstad: Reykjavík
Folkrikaste stad: Reykjavík (117 900 invånare)
Viktigaste språk: isländska
Statsskick: republik
Statsöverhuvud: Ólafur Ragnar Grímsson (president)
BNP per capita: 63 875 US dollar
Valuta: isländsk krona (ISK), 1 isländsk krona=100 aurar
Landsnummer (telefoni): 354
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -1
Nationaldag: 17 juni (självständighetsdagen, 1944)
Högsta berg: Hvannadalshnúkur (2 119 m ö.h.)

Källa: Nationalencyklopedin

Fritidsresor på Kap Verde!

Fritidsresors utbud på Kap Verde!

Kap Verde - Snustorrt stenrike idealiskt för sol och bad...

Solen skiner från klarblå himmel året om på Kap Verde. Det är också det stora samtalsämnet på de tio öarna varav nio är bebodda. Alla kapverdier drömmer om regnet som kanske ska komma en dag och fylla de uttorkade flodfårorna med vatten. Kap Verde, som ligger 120 mil söder om Kanarieöarna och 60 mil väster om Senegal på afrikanska fastlandet, är tämligen snustorra stenriken.

Torkan har i århundraden givit upphov till förödande svältkatastrofer och djupaste fattigdom. Idag vädrar kapverdierna morgonluft för att turister har börjat hitta hit. Äntligen kan vanligt folk få en försörjning. För skandinaver är den eviga torkan synonymt med ett stabilt och solsäkert klimat på semestern. Ingen annanstans, åtminstone inte på närmare håll, är chansen till en lyckad sol- och badsemester så stor som på Kap Verde.

Hotell har därför börjat växa upp längs kusterna på ön Sal och skinande nya taxibilar trafikerar den enda vägen. Regeringen har nämligen beviljat skattefrihet på just taxibilar. Allt för att turisterna ska trivas och komma tillbaka. De ska självklart åka ståndsmässigt och bekvämt och inte som lokalbefolkningen i rostiga bussar och på lösa bänkar på lastbilsflak.


Alla kommer till Sal
Alla besökare kommer till Sal där den internationella flygplatsen ligger. Den är likt grannön Boavista platt som en pannkaka med vita sandstränder som slingrar sig fram längs kusten. Hotell Odjo d´Agua i den lilla byn Santa Maria på Sal har några år på nacken och är följaktligen föredöme för öarnas nya hotellägare. På Odjo d´ Agua bor de flesta i trivsamma studios kring en snustorr damm med en djungellikt blommande liten trädgård som överlever tack vare avsaltat havsvatten. Varje hotell med självaktning på Kap Verde har egen avsaltningsanläggning.
På stranden finns bar och solstolar men här syns inga skränande strandförsäljare så långt ögat når. Souvenirbutiker med krimskrams finns inte heller. De har helt enkelt inte hittat hit ännu. Det smaragdgröna havsvattnet håller behaglig temperatur och inbjuder till bad, vattensporter och djuphavsfiske. Förutom sten är havets läckerheter den enda naturtillgången. Allt annat måste importeras.



Esplanada Mateus på Sal
Vid torget i Santa Maria serverar krögaren Mateus Nunes dignande fat med fisk och läckra skaldjur. Restaurang "Esplanada Mateus" har bara tre väggar. Den fjärde är helt enkelt öppen ut mot folkvimlet på torget. Krögaren bjuder på husets vin och toppar menyn med röda trekiloshumrar som kravlar omkring i disken tills det är dags att hamna på grillen. Byns band spelar sin melankoliskt gungande fado till vilken en väderbiten liten farbror i keps sjunger på kreol. När gästerna väl har fått sitt greppar Mateus gitarren och spelar en stund med orkestern innan han tar mikrofonen och börjar sjunga. Folk jublar och applåderar. Somliga dansar mellan borden. Kvällen är varm och det röda, tunga vinet flödar ur karafferna.



Den här kvällen går plötsligt strömmen varpå hela Santa Maria blir kolsvart. En ficklampa i handväskan är med andra ord att rekommendera. Ingen kan hitta hem till hotellet i det kompakta mörkret. Vi sitter följaktligen kvar. Någon panik byter emellertid inte ut. Servitriserna tänder levande ljus och en stund senare tuffar Mateus igång ett dieselaggregat som ger krogen ström. Kockarna fortsätter laga mat, orkestern spelar upp på nytt och gästerna roar sig som förut. En timma senare kommer strömmen tillbaka och lyser upp resten av byn. Sånt är livet rätt ofta på Kap Verde.

Stenöken med saltdammar
Det finns få sevärdheter på Sal som egentligen mest av allt liknar en stenöken. En guide med rastaflätor tar oss nästa dag med på en skumpande tur i en minibuss längs närmast obefintliga vägar. I byn Palmerias hamn hörs kvinnor sjunga från ett litet kapell medan fiskebåtarna lägger till med morgonens fångst. Strax intill hamnen byggs en tonfiskfabrik och intill den står två vindmöllor som alstrar elektricitet – en genial idé på Kap Verde där passadvinden från Sahara fläktar oavbrutet.






Vid lagunen i Buracona slår vågorna in mot klipporna med en sådan kraft att vattnet blir skummande vitt. De våghalsiga kryper fram till hål i marken för att ta en bild av ljusfenomenet "det blå ögat" sju, åtta meter ner. Men se upp! Här finns inga skyddsanordningar. Den som till äventyrs trillar ner kan inte ta sig upp igen. Strax kommer nästa våg och vispar med sig allt som finns i grottan.


Efter en fikapaus hos krögaren Mateus Nunes bror, på en uteservering i staden Espargos, väntar saltdammarna i en krater vid Pedra Lume. Här utvanns salt ur havsvattnet förr och av det fick ön sitt namn. I dag lönar det sig bättre att låta turisterna bada i de saltmättade dammarna. Det är en upplevelse men se upp med småsår. Saltvattnet svider och det är långt till den enda duschen som dessutom kostar en slant.

Utmärkt inrikesflyg mellan öarna

Kap Verde har ett väl fungerande inrikesflyg mellan öarna. São Tiago, vars befolkning är mer afrikansk, består mest av berg och sten. Här slår havet oftare in mot svarta klippor än mot sandstränder. Ön bjuder emellertid också på några grönskande palm- och bananodlingar likaväl som en spännande historia.

Slavskeppen lastades om i Ribeira Grande
Fiskebyn Cicade Velha minner om de första portugisiska bosättarna som på 1460-talet grundade staden Ribeira Grande vid foten av ett berg på vars topp fästningen São Filipe numera ligger i ruiner. Här pågick slavhandeln mer eller mindre ostört tills den förbjöds efter amerikanska inbördeskriget 1865. Då hade även fransmän och britter varit här och snott åt sig av kakan. Mot vapen, rom och andra åtråvärda varor i lasten kom de hit och bytte till sig infångade afrikaner. Ön fungerade som omlastningsstation för slavskepp på väg till Amerika. Här fick de svagaste slavarna tillfälligt komma iland och äta upp sig inför den sex veckor långa överfarten.

Sverige och svenskarna hade dessvärre också intressen i slavhandeln genom såväl Afrikanska som Västindiska kompaniet. På National Maritime Museum i huvudstaden Praia på São Tiago finns fler än 800 kopparplåtar slagna i Sverige åren 1644-1759. De kommer från ett danskt Danish East Indiaman-skepp som under befäl av Earl Ernest Schimmermann förliste norr om ön Maio på sin väg till Kina den 24 april 1781. Skeppet hittades för bara nio år sedan. Biskopen på Maio har byggt en liten kyrka av svarteken från båten medan lasten alltså har hamnat på museum.
– Det finns fortfarande svenska kopparplåtar kvar på havsbottnen där skeppet förliste, säger museimannen. Dykningar pågår för fullt. Hans museum ruvar på flera ovärderliga skatter. I en pappkartong ligger exempelvis Afrikas förste biskop om än i delar och något intorkad form. Han vårdas emellertid ömt av personalen.

Svensk hjälp med kulturhus

Medan slavhandeln pågick i Ribeira Grande grundades Afrikas första biskopssäte där 1523

- samma år som Gustav Vasa blev kung här hemma. Ribeira Grande övergavs efter upprepade piratattacker och är numera bara den lilla fiskebyn Cicade Velha. På torget står en kopia av pålen vid vilken slavar förr bands fast och pryglades till allmän beskådan. Strax intill ligger ett rekonstruerat 500 år gammalt kvarter med pittoreska kulturhus längs kullerstensgatorna Rua de Banana och Rua Correia. Amigos de Cabo Verde, en svensk vänförening från Mälarhöjden, har finansierat en del av restaureringsarbetet.

Färgstarkt folkvimmel

Marknaden i huvudstaden Praia på São Tiago bjuder på färgstarkt folkmyller. Mest iögonfallande är fisk- och köttmarknaden där varorna exponeras under bar himmel.


Kunderna klämmer på köttstyckena med smutsiga fingrar och flugorna flockas. Stora säckar med söt, krossad majs lockar till sig öns alla getingar. Vissa säljare tigger pengar och karameller. Somliga vänder sig bort för att slippa vara med på bild. Andra ler med stora, vita tänder och ber att få bli fotograferade en gång till.

 

 

Fiskebyn Tarrafal

Den som i lokalbuss vill ta sig tvärs över ön till fiskebyn Tarrafal får skumpa fram längs kullerstensvägar genom ett hopplöst torrt ökenlandskap inramat av dramatiska klippformationer. Den lilla hamnen lockar med en inbjudande sandstrand med vajande palmer och möjlighet till såväl fiske som vattensporter. Ovanför ligger värdshuset där gruppen Pó di Terra åtminstone den här dagen bjuder på traditionell dans och musik. Lammgrytan är god men tanken på de surrande flugorna på köttmarknaden i Praia dämpar aptiten.

Den långsamma dödens läger
Ett stenkast från Tarrafal ligger Chao Bom eller "Den långsamma dödens läger". Straffkolonin byggdes 1936 och användes av portugiserna under Salazardiktaturen. Oppositionella befrielseledare, poeter och författare spärrades in i långa baracker med vakttorn och tortyrkammare som ännu finns kvar. Guiden berättar om fångarna som tvingades stå packade som sillar medan solen brände hål i deras huvuden genom hål i taken. Invånarna i Tarrafal visste vad som pågick och kunde ibland smuggla in mat till fångarna. När straffkolonin upphörde 1974 strömmade folk till från hela ön för att storma lägret som numera alltså är museum.

 

 

Diplomatkvarteren i Praia på São Tiago

Hotell Praiamar ligger vackert vid havet i Praias mer välbesuttna diplomatkvarter. På området finns swimmingpool, jacuzzi, gym och fitness, barer och en stor restaurang. Den som vill kan pröva nationalrätten Cachupa, en slags soppa på böner, majs, morötter, kål tomater och om det finns, korv, kyckling eller bacon. Den värms upp efterhand tills den mer liknar en inte alltför välsmakande gröt. Fisk och skaldjur är därför att föredra. Det inhemska ölet Cristal är gott och kaffet en riktig hit. På Kap Verde finns gott om espressomaskiner.

 

 

Förtagare i sand och sten
Bofasta svenskar kan räknas på ena handens fingrar. På São Tiago bor emellertid Birger Palmqvist från Munkedal sedan början av 90-talet. Hans företag därhemma hade gjort sitt och fyllda 40 år var han för gammal för den svenska arbetsmarknaden, tyckte han. På Kap Verde var hans kunskaper och entreprenörsanda värda sin vikt i guld.
– Jag valde mellan sten, källvatten och toalettpapper, säger han en kväll över en kall öl på hotell Praiamar. Resultatet blev en stenkross som sedan dess har gett arbete åt 27 personer.
Nu har han spanat in Mauritanien på afrikanska fastlandet som inte har någon sten. Där finns emellertid sand som Kap Verde lider skriande brist på.

– Framöver blir det export av sten och import av sand, säger Birger.



Mindelo på São VicenteStaden Mindelo vid Porto Grande på ön São Vicente är Kap Verdes vackraste stad präglad av de engelska kolonisterna som kom hit i mitten av 1800-talet för den djupa naturhamnens skull. Än idag är fartygstrafiken livlig i Mindelo som tveklöst också är Kap Verdes

kulturella centrum med en utpräglad kreolsk befolkning. Den portugisiska kulturen är påtaglig i såväl konsten som musiken. Härifrån kommer exempelvis barfotasångerskan Cesaria Evora som har vunnit en hel värld med sin morna som likt den gungande fadon förenar vemod och kraft.
Bra restauranger, nattklubbar och diskotek ligger sida vid sida i hamnkvarteren. Den kreolska musiken ljuder till långt in på småtimmarna från exempelvis Club Nautico. Det är dragspel, fiol, gitarr och cavaquinhon, ett instrument som närmast liknar en ukulele.

Från São Vicente går färjan till Kap Verdes grönaste ö Santo Antão. Den som en gång har tagit sig över bergskammen och kommit in på ön glömmer det aldrig. Ingenstans är Kap Verde så vackert som här.

Det anrika Hotel Porto Grande vid Mindelos vackra torg Praca Nova, där fontänen av naturliga skäl står snustorr, håller hög klass och har pool. Den som vill bada i havet får annars ta sig till Baia das Gatas.

Svenska Harriet i São Pedro
I São Pedro nära flygplatsen där stranden också är fin är strömmarna för starka och mer lämpade för drakflygning och snabb windsurfing. Här bor Harriet Birkhahn från Vasastan i Stockholm i öns vackraste hus, en gul stenvilla av spanskt snitt med generöst tilltagen altan och en stenträdgård anlagd i etager med blommande hibiskus och bougainvillea. Det är möjligt tack vare tankbilen som för Harriets skull letar sig hit med vatten varje vecka.

Harriet kom hit som Röda Kors-syster 1977. Hennes uppgift var att på Kap Verdes alla öar styra upp hälsovården för mödrar och spädbarn. Projektet nådde goda resultat och i dag är barnadödligheten inte större här än den är i Sverige. Harriet förälskade sig i São Pedro. Här finns en undangömd liten vik dit hon och vännerna brukade dra sig undan om helgerna när projektet pågick som bäst.

– Alla tog med sig en maträtt. Vi badade och fiskade med harpun. Harriet byggde sitt hus redan 1991 och när hon för fem år sedan gick i pension, bestämde hon sig för att stanna kvar på ön.

– Naturen här är så fantastisk, säger hon och tar oss med på en tur längs stranden. Vågorna slår in med väldig kraft över svarta klipphällar. Lycklig står hon där medan vattnet skummar omkring henne.

– Ibland är det sand på stranden, säger hon. Ibland är det sten. Det är olika varje gång. Men havets färger är alltid vackra. Varje gång jag kommer hit blir jag lycklig.

Kopiering och eftertryck förbjudet.

Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.

Copyright text och bild: Monica Antonsson
monicaantonsson@telia.com

Proffsbilder till texten finns hos fotograf Per Arvidsson

Turistministern i skatteparadiset Isle of Man: Vi kan tänka oss några miljonärer till...

Vem drömmer väl inte om Paradiset? En plats utan bekymmer där alla mår bra och har vad de behöver. Isle of Man mellan England och Irland är nog så nära man kan komma. Den 572 kvadratkilometer stora, självständiga ön är starkt präglad av sin välfärd. Undra på att invånarna möter varje ny morgon med ett leende. Avundsjuka och missundsamhet tycks lysa med sin frånvaro. Jante har helt enkelt inte hittat hit. Manx, som de kallar sig, älskar sin ö och kanske framför allt sitt vikingatida ursprung. Isle of Man stod nämligen under norsk överhöghet i hela 500 år sedan Harald Hårfagre hittade hit i början av 800-talet.

En norsk vikingasaga
Det är som en saga alltsammans. Den som vill får till och med historien i visualiserad form på The House of Manannan, ett interaktivt museum i absolut världsklass i staden Peel på västkusten. Och som allt annat på Isle of Man är historien skriven med glimten i ögat. I entrén möter exempelvis en överkorsad romare. De var nämligen aldrig här. I stället kom vikingarna, en händelse som skildras genom en ung kvinna. På håll ser hon dem komma. Den store blonde vikingen hoppar i land och hon tar till flykten. Han följer efter och kastar sig över sitt villebråd. I samma stund får han näven full av svart, bördig jord. "Åh", stönar han förvånat. "Vilken jord! Här måste vi slå rot." Så han friar till flickan, gifter sig och blir kvar.

Tar ångtåg till jobbet
I samma lättsamma stil görs det mesta på Isle of Man, ett lilleputtland där man på fullt allvar vördar det osynliga småfolket, åker ångtåg på landsbygden och hästspårvagn längs Drottningens Promenad i huvudstaden Douglas. En museijärnväg från 1895 tar dessutom hugade resenärer upp till högsta berget Snaefells topp, om de svartvita fåren som betar överallt på fjället behagar flytta sig. Berget är 621 meter högt och bär ännu sitt norska namn som betyder snöklädd kulle.
– Vid klart väder kan man se sex kungariken därifrån, säger Dave Fallows som är guide på ön. Det är Irland, England, Skottland, Wales, Isle of Man och självaste himmelriket.
Lite mer konkret kan man konstatera att ön ligger mitt i Irländska sjön. Det är ungefär lika långt till Dublin och Belfast på Irland som till Liverpool i England. Från alla tre städerna och från Heysham i England tar man sig enkelt till Douglas med färja på ett par timmar.
Landvägen mot Douglas går över Fairie bridge, en bro under vilket småfolket sägs bo. Det är förstås inte den ursprungliga platsen – den ligger någonstans i skogen - men det spelar just ingen roll. Legenden lever och alla utan undantag höjer handen till hälsning just här. Berättelserna är många om dem som glömde att hälsa och vad som hände dem då.
– Det hände mig en gång, säger Dave och skakar på huvudet. Efter det gick allting på tok.
Huvudstaden Douglas var från början en liten fiskeby på den plats, där floderna Dhoo och Glass flyter samman. Hit kom välbesuttet folk från Liverpool och Manchester i slutet av 1800-talet för att ha semester. För deras skull byggdes de stora, vackra, viktorianska husen som kantar huvudgatan och strandpromenaden där tidvattnet kommer och går. Många är numera hotell som fyrstjärniga Regency Hotel vars honnörsord är kvalitet med stort Q. Quality. Allt från dator med internetuppkoppling och skrivare ingår i priset liksom tvättservice, te och kaffe med kakor, kassaskåp och TV med BBC. Baren och matsalen lämnar inget i övrigt att önska. Hovmästaren kan till och med räkna till tio på svenska. Det är bara att njuta av sin ledighet och fortsätta utforska ön.

- Det är väldigt kallt i vattnet här, säger receptionisten en morgon när jag väntar på Derek Mulhern som har lovat ta mig runt.
– Men det händer att folk badar. Se upp för hajar och delfiner! Ja, det händer till och med att vi siktar en och annan val på södra sidan av ön.

Från gatan hörs hästspårvagnen skramla förbi, eller rättare sagt hästarnas hovar som klapprar mot asfalten.

– Somliga tycker att det är djurplågeri, säger Derek en stund senare. Men det är det inte. Spårvagnarna glider fram på spår och är därför ganska lätta. Hästarna gillar sitt jobb och har koll på turerna. De vet exakt hur många gånger de ska dra vagnen fram och tillbaka under ett pass. Sedan vill de tillbaka till stallet. Då har de gjort sig väl förtjänta av middag.
I samma stund kör vi förbi en skylt med texten "Hem för pensionerade hästar". Derek bekräftar att spårvagnshästarna vid en viss bestämd ålder pensioneras och flyttar till hemmet. Dit kommer ofta skolbarn och turister med morötter och annat gott. Hela dagarna får de springa fritt omkring på ängarna så länge de lever. De har liksom gjort sitt.

Three Legs of Man
Vi kör förbi flygplatsen Ronaldsway som fått sitt namn efter bondgården som låg här förr. Dit kommer man från Sverige efter mellanlandning i exempelvis Manchester eller Liverpool. Utanför står en staty med öns självständighetssymbol "Three Legs of Man" som föreställer tre bepansrade, springande ben sammanfogade vid höfterna. Hur den än kastas, kommer den alltid att stå. Det är tanken. Symbolen är urgammal och finns på såväl öns flagga som på grindar, lyktstolpar och bilarnas nummerplåtar. Den finns givetvis också på landets pundsedlar i sällskap med drottning Elisabeth av England som här i all vänlighet tituleras Lord av Man.
Hur det kommer sig, förklarade parlamentsledamoten Martyn Quayle en kväll i samband med en middag på en av Douglas bättre restauranger. På menyn stod nationalrätten queenies, små vita musslor i vitlökssås med bacon och pasta.
– Vi är självständiga i allt utom försvaret och internationella relationer, sa han. Följaktligen har vi inte heller någon rösträtt i Storbritannien. Vid eventuell oordning på ön kan drottning Elisabeth ingripa men det har självfallet aldrig hänt. England representerar oss när det gäller försvar och internationella relationer, som sagt. Vi vill inte ha någon egen armé, så vi köper helt enkelt den tjänsten.

Tynwald och Thingvellir äldsta parlamenten
Parlamentet på ön är en historia för sig. Det grundades i Tynwald av norska vikingar år 979 och är i dag världens äldsta ännu fungerande parlament. Den enda plats som överhuvudtaget kan mäta sig med Tynwald är Thingvellir eller Alltinget på Island som grundades 930. Till skillnad från Tynwald har Thingvellir emellertid inte obrutet fungerat som parlament. Utbytet de båda öarna emellan är emellertid lika livligt som grundmurat.

Dagens parlament, The House of Keys, består av 24 personvalda ledamöter som möts en gång i månaden och företräder sig själva i såväl politiska som finansiella frågor. Några politiska partier finns alltså inte. Nationaldagen den 5 juli firas utomhus på den ursprungliga parlamentsplatsen Tynwald Hill, där nya lagar stadsfästs på såväl engelska som Manx Gaelic, det urgamla keltiska språket som en gång talades här. Språket dog ut men har plockats upp igen och undervisas nu som frivilligt tillval i skolorna.

– Vi är exakt 76 315 invånare varav 40 procent tillhör urbefolkningen, säger Derek när vi passerar flygmuséet. Han konstaterar vidare att ön med sina 57 000 bilar är biltätast i världen efter USA.

Ö som gjord för cykelsemester
Färden går vidare mot Cregneash Folk Village längs stengärdesgårdar av skiffer vars översta rad består av lodrätt ställda stenar som effektivt hindrar djuren från att komma ut. Vi passerar blomsterprydda, vitkalkade hus och den lilla tågstationen Port St Mary där vi stannar och släpper fram det viktorianska ångtåget som tuffar fram bakom nedfällda bommar.
Vägen slingrar sig vidare genom skogar och ett kuperat hedlandskap. Det är lummigt, grönt och fullt av blommor. Isle of Man är egentligen som gjord för cykelsemester. Här finns 16 naturskyddade områden och parker för den som vill leva vildmarksliv.
 
Derek stannar till i den forna huvudstaden Castletown där slottet och den gamla parlamentsbyggnaden är givna attraktioner. Den här dagen pågår en slags paddeltävling som har fått hela stan på fötter. Sittandes i uppblåsta bilringar som sitter ihop med varandra sex och sex, försöker olika lag paddla sig fram med händerna och vinna över varandra. Det är kläderna på, fusk och missöden, skratt och glada tillrop till publikens stora förtjusning. Ingenting är särskilt allvarligt på Isle of Man.

Rumpies och Stumpies
Cregneash Folk Village är en liten by från gången tid med ett tiotal hus med tak av vass. Den lokala hembygdsföreningen visar upp sig i tidstypiska kläder. De spinner med spinnrock och gör upp eld i öppna spisar medan besökare strömmar in och ut för att titta på. Kor och får betar i hagarna intill. För dagen är en vit albinokalv och det lilla lammet Houdini som är på rymmen den stora attraktionen. I byn finns dessutom ett levande lantbruk med en livs levande bonde som tar oss med in i hagen till de bruna loaghtanfåren som har minst fyra horn och därmed är intressanta för folk med kamera. Här betar de på blommande ängar och har möjlighet att dra sig undan om uppmärksamheten skulle bli för påträngande.
– Inget kött är så gott som loaghtan, säger bonden. Köttet är dyrt och sällsynt. Tveka inte ett ögonblick att beställa om du råkar se det på menyerna i stan.
Hemma hos bonden möter vi några äkta manxkatter utan svans. Rasen sägs ha uppstått för att Noak hade för bråttom att stänga dörren till arken. Det är förstås inte sant. Att manxkatten är svanslös beror helt enkelt på en ärftlig missbildning. En manxkatt måste därför paras med en katt som har svans för att ungarna ska bli livsdugliga. – Av sex kattungar i en kull kan två ha svans, säger Derek. Två kommer att sakna svans och två får en liten kort svans. Vi brukar kalla dem rumpies och stumpies.

Nästa morgon far vi västerut till staden Peel, där en stor slottsruin reser sig på St Patrick´s ö i hamnen. Den har varit fort och fängelse likaväl som den har varit religiöst centrum och administrativt högkvarter innan den blev en välbesökt turistattraktion. Likt Douglas har Peel sin marina mitt i stan. Här ligger också "The House of Manannan" uppkallat efter den keltiske sjöguden som skyddar ön. Muséet är stort och omfattande och värt minst en hel dag av semestern.
I Laxey betalar man en slant för att klättra upp på The Lady Isabella, ett stort vattenhjul som pumpar vatten ur den numera nedlagda blygruvan. Med 150 år på nacken är det ett av världens största industrimonument.

Motorsport och sötsaker
Isle of Man är omtalat för sin Tourist Troufé, en motorcykeltävling som går av stapeln i juni och som har firat sitt hundraårsjubileum. TT lockar vanligen minst 40 000 besökare med 12 000 motorcyklar från hela världen. Väl känt är också bilrallyt Manx Troufé i augusti. Då har redan de 1500 deltagarna i den 85 miles långa gångtävlingen Parrish Walk kommit i mål för att fira vikingafestival vid slottsruinen Peel Castle, musikfestival med Abba eller blomsterfestival i öns alla kyrkor. Över 80 olika festivaler arrangeras varje år på Isle of Man. De tre radiostationerna sänder referat förstås men någon TV-station finns inte.

– Äsch, säger Derek. TV-stationer visar bara dåliga nyheter och vi har ju bara bra nyheter.

Filmvärlden har ett gott öga till Isle of Man. Flera skådespelare har flyttat hit och minst tolv filmer produceras på ön varje år.
– Bli inte förvånad om du stöter ihop med filmstjärnor här, säger Derek. Bee Gees till exempel. Tre av dem är härifrån. Konst och importerade märkeskläder finns att köpa i butikerna i Douglas. Någon egen tillverkningsindustri finns däremot inte förutom en blygsam ulltillverkning, framställning av honung och ett parfymeri som säljer kopior av de stora märkena för tio kronor flaskan. Fårskinn, ost och rökt böckling får väl också räknas till det inhemska. Och så Afternoon tea förstås med massor av kakor och sötsaker.

Skatteparadis

Isle of Man är emellertid mest känt som skatteparadis. Finansmarknaden med banker och försäkringsbolag har för länge sedan kört om jordbruk, fiske och alla andra näringar när det gäller lönsamhet. Förklaringen är det gynnsamma skatteläget. En inkomst på upp till 26 000 pund per år är skattefri. Därefter är skattesatsen 10 och som högst 18 procent. Alla betalar moms med 17,5 procent men för övrigt finns varken arvs- eller förmögenhetsskatt.
Försäkringsbolag, shippingföretag och företag med största ägare i utlandet är helt befriade från skatt. Säkert är det därför svenska Skandia ett stort kontorskomplex och flera hundra anställda i Douglas. Det är här Björn Ulvaeus till skatteverkets stora förtret har placerat sina pengar. Han är omåttligt populär på ön. Abbas gamla världshits spelas överallt som vore gruppen inhemsk. Isle of man har EU-status men är ingen fullvärdig medlem vilket också gynnar ekonomin.
– Vi har faktiskt inga sociala problem, säger turistministern Pamela M Crowe som bjuder på middag en kväll. Vi har 500 arbetslösa och 2000 lediga jobb. Därför kan vi med gott samvete säga att vi inte har någon arbetslöshet. Vi har allt. Det enda vi möjligen skulle behöva är några miljonärer till.

Kopiering förbjuden!

Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.

Copyright text och bild: Monica Antonsson monicaantonsson@telia.com