Vad händer på Island...?

Jag tycker att rapporteringen om vad som just nu händer på Island är väldigt dålig. Särskilt i kvällstidningarna som mest bara orkar skriva om tv-såpor och melodifestivaler numera. Morgontidningarna är bättre men jag saknar dagsfärska reportage och initierade intervjuer. Här har vi ett land med totalkraschad ekonomi på en armlängds avstånd som verkligen inte behövde ett vulkanutbrott just nu - och så får vi nästan ingenting veta. För att få info om att till exempel flygtrafiken är lamslagen måste vi gå till norska Verldens Gang. Varför?

DN rapporterar 21 mars:
Förra året fick de boende i närheten av glaciären Eyjafjallajökull på södra Island öva på hur en evakuering skulle gå till vid ett vulkanutbrott. I natt fick de användning av kunskaperna. ”Allt har gått mycket smidigt”, säger Björk Valdimarsdóttir till DN.se.
Utbrottet vid glaciären Eyjafjallajökull började vid midnatt natten till söndagen. Evakueringen sattes igång snabbt och redan inom några timmar hade över 500 personer lämnat sina hem.
– Det ligger många bondgårdar i närheten av glaciären, säger Björk Valdimarsdóttir vars syster är en av de evakuerade.
– Jag pratade med hennes son lite snabbt i natt. Allt har gått mycket smidigt tack vare att de övade förra sommaren. Men nu får de inte använda sina mobiltelefoner eftersom man inte vill att nätet blir för belastat.Björk Valdimarsdóttir bor i Reykjavik och även i närheten av huvudstaden, omkring 15 mil från utbrottet, kan man se ljusskenet från vulkanen.
– Det är många som vill åka dit och kolla så därför har de stängt av vägarna några mil från Reykjavik.Myndigheterna är rädda för att glaciären kommer att smälta av hettan och att floderna som följer då kommer att översvämma flera samhällen.
– Men nu verkar det som att utbrottet är vid sidan av glaciären och inte under den som man först trodde. Men det är fortfarande osäkert, säger Björk Valdimarsdóttir.
– De som bor i närheten är väldigt oroliga för sina djur. Askan kan förgifta marken och döda boskapen.Man tror att sprickan är mellan 500 meter och en kilometer lång och ligger i Fimmvörduhals, mellan Eyjafjallajökull och glaciären Myrdalsjökull. Området är relativt isfritt vilket innebär att risken för översvämningar är ganska låg för närvarande.
Vanligtvis föregås vulkanutbrotten av jordbävningar, men enligt Björk Valdimarsdóttir kom nattens utbrott som en stor överraskning.
– Det har varit jordbävningar för några veckor sedan men de hade avtagit. Det här utbrottet kom verkligen smygande, det beter sig ovanligt för att vara på Island.
Senast en vulkan fick ett utbrott i närheten av glaciären var 1823

AB 21 mars: Södra Island skadades i natt av ett vulkanutbrott.
Över 500 människor väntar nu på att få komma tillbaka till sina hem som de lämnat.
Utbrotten har forsatt under dagen.
– Läget är oförändrat. Det har inte börjat lugna ner sig än, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir, pressansvarig på isländska kustbevakningen, vid 14-tiden.
De första utbrotten inträffade strax före midnatt i går kväll på södra Island. Befolkningen i närheten blev inte förvarnad på något sätt.
Vanligtvis brukar utbrotten föregås av ett jordskalv.
– Vi hade ingen varning alls. Det enda var att människor började se konstiga ljussken uppe i bergen. I dag har flygplan kört över området och fotat. Därför har vi kunnat bekräfta att det har skett tolv utbrott på ett kilometerstort område, säger Rognva Valdur, kommisarie vid vid Islands civilförsvarsmyndighet.
Närmar sig glaciärerna
På morgonen fortsatte utbrotten. De inträffade mitt emellan glaciärerna Eyjafjallajökull och Myrdalsjokull.
– I natt var utbrottet inte så stort, men nu på morgonen har det blivit allt större. Risken finns att det sprider sig närmare någon av glaciärerna. Då finns stor risk för översvämning, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir, pressansvarig på isländska kustbevakningen.
På eftermiddagen hade utbrotten inte lugnat ner sig och de evakuerade invånarna tilläts inte komma tillbaka till sina hus, annat än för att mata djuren.
– Myndigheterna sitter i möten för att bestämma vad som blir nästa steg. Det finns fortfarande risk att situationen förvärras. Det kan gå väldigt snabbt, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir.
Bilderna som den isländska kustbevakningen har tagit visar hur lavan rinner nedför berget.
– Det är tjock lava som rör sig långsamt, säger Hrafnhildur Stefánsdóttir.Väntar på experterDe flesta som har evakuerats bor i byn Fljotshlid. Flera av dem bor i försvarets tillfälliga evakueringscenter som har upprättats i skolor i närheten. Ett av centren är i skolan i Hvolsvollur, ungefär fyra mil därifrån. Andra bor hos vänner och familj.
Evakueringen hade avslutats tidigt på morgonen.Nu väntar civilförsvarsmyndigheten på forskare som kan göra en analys av situationen.
– Vi har stängt av alla vägar. Det har inte rapporterats in några skador. Utbrottet skedde där det inte bor några människor, säger Rognva Valdur, kommisarie vid det isländska civilförsvaret.Omkring 100 personer från civilförsvaret har under natten jobbat med evakueringen. Nu ser de till att vägarna hålls stängda tills experterna kunnat säkra området.– Översvämningarnas omfattning beror på hur stor del av glaciärerna som smälter och var det börjar smälta, säger Rognva Valdur.

Utbrottet var väntat får vi veta av Svenska Dagbladet.
Samma tidning rapporterar att det rör sig om ett litet utbrott, att det kan sluta i morgon men även hålla på i flera år. Artikeln hittar du här.
Och här skriver tidningen om en som inte tänker flytta i första taget.
Norska Verldens Gang har en betydligt bättre rapportering som du hittar här.
Talar man isländska kan man ju läsa isländska Visir.se som du hittar här.
DN kommer med den bästa informationen som du hittar här:

Vulkanutbrottet kan sätta igång annan vulkan
Vulkanutbrottet på Island kan sätta igång ett större, potentiellt farligare, utbrott i en närliggande vulkan. Det varnade geofysiker för på söndagen.Hittills tycks vulkanutbrottet i närheten av glaciären Eyjafjallajökull inte ha ställt till med någon stor skada. Sprickan, som är cirka en kilometer lång, är belägen i Fimmvörduhals där det är relativt isfritt. Myndigheternas farhågor om översvämningar på grund av smält glaciäris tycks därför inte besannas.Men utbrottet kan få andra konsekvenser. I närheten av Eyjafjallajökull ligger vulkanen Katla – den vulkan som forskare trott skulle få nästa stora utbrott.
– Den här händelsen föregås av en lång period med jordbävningar. Vulkanen har både stigit och svällt sedan början av året. Ett möjligt scenario vi tittar på nu är att det här lilla utbrottet kan leda till ett större, säger Pall Einarsson, geolog vid Islands universitet, till nyhetsbyrån AP.
Einarsson säger till den isländska tv-stationen Ruv att vulkanen i Eyjafjallajökull och Katla är starkt sammankopplade och att alla tidigare utbrott i Eyjafjallajökull har kunnat kopplas till Katla. Katla ligger under glaciären Myrdalsjökull och hade sitt senaste utbrott 1918.Det senaste riktigt stora vulkanutbrottet på Island ägde rum 1996 i Vatnajökull – Europas största sammanhängande glaciär. Utbrottet fick stora ismassor att smälta och de översvämningarna som följde förstörde vägar och broar.
Vulkanutbrott vart femte år
Den isländska berggrunden är en av de mest vulkaniska på hela jorden. Landet upplever ett utbrott ungefär vart femte år. Sedan Island koloniserades på 800-talet har 150 utbrott ägt rum. Den mest berömda vulkanen, Hekla, har haft 19 utbrott sedan 1104. De två senaste vulkanutbrotten i trakten av glaciären Eyjafallajoekull, där natten utbrott skedde, var 1821 och 1823.
Källa: Nordens vulkanologiska institut

Jag var för några år sedan på 3-4 dagars vildmarkstur på Island. Det var förstås en väldigt annorlunda och häftig upplevelse i, som vi sa, monsterbil som körde oss genom vattendrag och forsar och så nära man kan komma närmast klättrade upp- och nedför de nästan lodräta bergväg(g)arna. På bilden har vi matpaus med öl och macka på vulkanen Hekla eller "dra åt Heklefjäll" som min farmor sa.
Det var kallt som tusan. Mannen med uppkavlade skjortärmar som skymtar i bild är den körande vildmarksguiden. Han frös aldrig, trodde som alla islänningar fullt och fast på troll och andra övernaturliga väsen och kunde alla de isländska sagorna utantill. En riktig viking med andra ord.

Hekla [hε´kla, isländskt uttal hε´hkla], vulkan på södra Island, 110 km öster om Reykjavík; 1 491 m ö.h. Hekla har haft ett tjugotal utbrott sedan Island koloniserades på 800-talet. Asklager från några av Heklas stora utbrott är utbredda över större delen av Island och återfinns även i Skandinavien.

Hekla får ett utbrott i februari 2000. Lägg märke till rökringen.
Island ligger i skarven mellan den nordamerikanska och den euroasiatiska kontinentalplattan, och de rör sig från varandra. I hålen som då uppstår väller magma från jordens innandöme ut i vulkanutbrott.Anledningen till att utbrotten ofta sker på samma ställen, i vulkaner, är att det blir en svag kanal där magma tidigare kommit upp till jordskorpan. Magman fortsätter sen att komma ut där jordskorpan är som svagast. Men vulkanen som nu haft utbrott är väldigt stor, och det går inte att förutse exakt var på det berget ett utbrott sker.Vulkanutbrott kan pågå i allt från några dagar till flera år. När det slutar pysa ut lava är det för att trycket i jordskorpan är i balans igen.Det senaste vulkanutbrottet i trakten av glaciären Eyjafjallajökull var år 1823.

Källor: Reynir Bödvarsson vid Seismologiska institutionen på Uppsala universitet och TT

Fakta om Island

Island,
stat i Nordatlanten. Island består av en ung lavaplatå med inte mindre än 200–300 vulkaner, varav ett 30-tal är aktiva.
Ön domineras av ett platå- och fjordlandskap med en medelhöjd av 500 m ö.h. En dryg tiondel av ytan täcks av is i form av glaciärer; Vatnajökull är världens största glaciär utanför de arktiska områdena. Island har gott om älvar, vattenfall och sjöar, och över hela ön förekommer områden med heta källor och svavelkällor. Dessa används för uppvärmning av bl.a. drivhus, badanläggningar och bostadshus. Öns läge på sydsidan av polcirkeln medför ett tempererat klimat.
Somrarna är svala med en medeltemperatur för juli på omkring 11 °C. Vintrarna är milda och regniga med en medeltemperatur för januari på omkring 0 °C. Numera finns bara rester kvar av forntidens skogar av fjällbjörk.
I övrigt är landskapet trädlöst med gräsmarker, fjällhedar och myrar. Stora områden i inlandet täcks av sten och grus.

Befolkning
Island är mycket glesbefolkat, och befolkningen är koncentrerad längs kusterna. Drygt 90 % av islänningarna hör till statskyrkan; säreget för landet är spiritismens folkliga förankring. Den isländska arbetslösheten är vanligtvis låg, och många islänningar har extraarbeten. Män arbetar i genomsnitt 56 timmar i veckan och kvinnor drygt 38 timmar.
Island

Näringsliv
Fiske och fiskprodukter är grundvalen för Islands ekonomi, och under normala år svarar fiskenäringen för ca 75 % av landets exportintäkter. Den isländska ekonomin är därför mycket känslig för förändringar av fångsternas storlek och världsmarknadspriserna på fisk. Vid sidan av fiskindustrin har aluminiumproduktionen blivit allt viktigare. Landet har tack vare den stora tillgången på billig energi alltmer utvecklats till Europas aluminiumcentrum. Bland andra expansiva branscher märks datateknologi och genteknik. Även tjänste- och servicesektorn har vuxit starkt under 2000-talet. Rrädslan för att mista kontrollen över fisket i egna vatten har gjort att landet valt att stå utanför EU. Som en följd av finnanskrisen 2008, som drabbade Island hårt, har landet dock alltmer närmat sig EU.
Endast ca 1 % av ytan är uppodlad, men en stor andel används som betesmarker, i första hand för fåruppfödning men även uppfödning av islandshästar och kor.

Historia

I sagalitteraturen nämns att iriska eremiter, papar, ska ha bott på Island före nordborna, men detta har inte kunnat beläggas arkeologiskt.

Under perioden 870–930, "landnamstiden", befolkades Island av norska stormän; de äldsta daterade gravarna är från ca 900.

Vissa stormän begav sig till Island för att undfly den framväxande norska kungamakten. Bönderna bosatte sig på enskilda gårdar, inte i byar. Omkring 930 blev alltinget, som årligen sammanträdde vid Thingvellir, Islands samlande politiska organ. Landet dominerades av de ca 40 godarna, innehavare av ärftliga ämbeten, godord.

Kristendomen antogs omkring 1000, och lagen Grágás nedtecknades 1117–18.

Eftersom klimatet inte lämpade sig för jordbruk, annat än i begränsad utsträckning, kom Island att präglas av boskapsskötsel och fiske. Exporten utgjordes främst av vadmal. Politiskt kännetecknades Island länge av fejder mellan stormannasläkter. En av de mäktigaste var sturlungaätten, som dominerade ön ca 1220–62. Samtidigt växte det norska inflytandet. Island blev alltmer beroende av handeln med Bergen.

År 1152 inordnades kyrkan under ärkebiskopen i Nidaros, och 1262 underkastade sig alltinget Norges kung. Kungen erhöll skatt av islänningarna och representerades av en hirdstyrare, men i övrigt var förändringarna små.

År 1380 följde Island med Norge i union med Danmark.I mitten av 1300-talet blev torkad fisk Islands viktigaste exportvara.

På 1400-talet ("den engelska tiden") var det engelska handelsinflytandet stort, medan förbindelserna med Norge blev mindre viktiga. När kungamakten stärktes på 1500-talet knöts Island hårdare till Danmark och påtvingades 1541–50 reformationen med våld.

Handeln på Island blev 1602 ett danskt monopol. Den danska kungen representerades av en hövitsman och en fogde, men isländska bevarades som kyrko- och kulturspråk.

Ön kom att domineras av storjordägare, som också var kungliga ämbetsmän, medan 95 % av bönderna var arrendatorer. Genom administrativa förändringar koncentrerades bebyggelsen i Reykjavík, som blev stad 1786.

På 1800-talet uppkom en isländsk nationalism, vilket mot slutet av seklet ledde till kamp för självständighet. Samtidigt ökade folkmängden kraftigt (från 50 000 år 1820 till 78 000 år 1900) och fiskenäringen blomstrade.

Alltinget fick lagstiftande makt 1904, och allmän rösträtt för män och kvinnor infördes 1915.År 1918 blev Island ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Banden till Danmark bröts fullständigt under andra världskriget, då Danmark ockuperades av Tyskland medan Island besattes av brittiska och senare amerikanska trupper.

År 1944 utropades Island till republik. Island blev en viktig knutpunkt i de allierades trafik över Atlanten, och näringslivet utvecklades kraftigt, inte minst till följd av fiskeexporten till Storbritannien. Under efterkrigstiden vidareutvecklades banden till USA och Storbritannien, både ekonomiskt och politiskt.

Island blev NATO-medlem 1949.

Urbaniseringen har förvandlat det traditionella bonde- och fiskarsamhället fullständigt; i dag bor hälften av öns befolkning i Stor-Reykjavík. Levnadsstandarden är en av de högsta i världen, men Island har inte saknat problem. Islandssillens utfiskning 1966–68 ledde till kris för många fiskehamnar, och Islands successiva utvidgning av fiskegränsen mellan 1952 och 1976 till 200 sjömil har lett till sammanstötningar med brittiska fartyg (de s.k. torskkrigen). Inrikespolitiskt har Island dominerats av det borgerliga Självständighetspartiet, medan socialdemokraterna har varit betydligt svagare än i de andra nordiska länderna.

Presidenter
1944–52 Sveinn Björnsson
1952–68 Ásgeir Ásgeirsson
1968–80 Kristján Eldjárn
1980–96 Vigdís Finnbogadóttir
1996– Ólafur Ragnar Grímsson

Landsfakta
Nationalitetsbeteckning: IS
Yta: 103 000 km2
Folkmängd: 304 400 invånare
Medellivslängd: 81 år
Huvudstad: Reykjavík
Folkrikaste stad: Reykjavík (117 900 invånare)
Viktigaste språk: isländska
Statsskick: republik
Statsöverhuvud: Ólafur Ragnar Grímsson (president)
BNP per capita: 63 875 US dollar
Valuta: isländsk krona (ISK), 1 isländsk krona=100 aurar
Landsnummer (telefoni): 354
Tidsskillnad jämfört med Sverige: -1
Nationaldag: 17 juni (självständighetsdagen, 1944)
Högsta berg: Hvannadalshnúkur (2 119 m ö.h.)

Källa: Nationalencyklopedin

Fritidsresor på Kap Verde!

Fritidsresors utbud på Kap Verde!

Kap Verde - Snustorrt stenrike idealiskt för sol och bad...

Anno 2006

Hotell Odjo d´Agua i byn Santa Maria på Sal.

Solen skiner från klarblå himmel året om på Kap Verde. 

Det är också det stora samtalsämnet på de tio öarna varav nio är bebodda. 

Alla kapverdier drömmer om regnet som kanske ska komma en dag och fylla de uttorkade flodfårorna med vatten... 

Kap Verde, som ligger 120 mil söder om Kanarieöarna och 60 mil väster om Senegal på afrikanska fastlandet, är tämligen snustorra stenriken. Här har torkan har i århundraden gett upphov till förödande svältkatastrofer och djupaste fattigdom. Nu har turister börjat hitta hit, så idag vädrar kapverdierna morgonluft. Vanligt folk kan äntligen få en försörjning.

Folktom gata i Santa Maria på Sal.

För oss skandinaver är den eviga torkan synonymt med ett stabilt och solsäkert semesterklimat. Ingen annanstans, åtminstone inte på närmare håll, är chansen till en lyckad sol- och badsemester så stor som på just Kap Verde.

Hotell har därför börjat växa upp längs kusterna på ön Sal och välputsade nya taxibilar trafikerar den enda vägen. Regeringen har nämligen beviljat skattefrihet för just taxibilar. Allt för att turisterna ska trivas och komma tillbaka. De ska självklart ha bästa möjliga komfort och kunna förflytta sig ståndsmässigt närhelst de vill. Allt medan lokalbefolkningen åker i rostiga bussar eller sittandes på lösa bänkar på lastbilsflak.

Alla kommer till Sal

Alla besökare på Kap Verde kommer till ön Sal där den internationella flygplatsen ligger. Den är likt grannön Boavista platt som en pannkaka med vita sandstränder som slingrar sig fram längs kusten. 

Den snustorra dammen på hotell Odjo d´Aga i Santa Maria.

Hotell Odjo d´Agua i den lilla byn Santa Maria på Sal har några år på nacken och är följaktligen föredöme för öarnas nya hotellägare. 

På Odjo d´ Agua bor de flesta i trivsamma studios kring en snustorr damm med en djungellikt blommande liten trädgård som överlever tack vare avsaltat havsvatten. 

Varje hotell med självaktning på Kap Verde har sin egen avsaltningsanläggning.

På stranden finns bar och solstolar men här syns inga skränande strandförsäljare till så långt ögat når. Souvenirbutiker med krimskrams finns inte heller. De har helt enkelt inte hittat hit ännu. Det smaragdgröna havsvattnet håller behaglig temperatur och inbjuder till bad, vattensporter och djuphavsfiske. Förutom sten är havets läckerheter den enda naturtillgången. Allt annat måste importeras.

Trivsamt sällskap på Restaurant Esplanada Mateus.

Esplanada Mateus på Sal

Vid torget i Santa Maria serverar krögaren Mateus Nunes dignande fat med fisk och läckra skaldjur. Restaurant "Esplanada Mateus" har bara tre väggar. Den fjärde är helt enkelt öppen ut mot folkvimlet på torget utanför. Krögaren bjuder på husets vin och toppar menyn med röda trekiloshumrar som kravlar omkring i disken tills det är dags att hamna på grillen. Byns band spelar sin melankoliskt gungande fado till vilken en väderbiten liten farbror i keps sjunger på kreol. När gästerna väl har fått sitt greppar Mateus själv sin gitarr och spelar en stund med orkestern, innan han tar mikrofonen och börjar sjunga. Folk jublar och applåderar. Somliga dansar mellan borden. Kvällen är varm och det röda, tunga vinet flödar ur karafferna.

Den kreolska musiken får natten att gunga.

Strömavbrott

Den här kvällen går plötsligt strömmen varpå hela Santa Maria blir nattsvart. 

En ficklampa i handväskan är med andra ord att rekommendera. Ingen kan hitta hem till hotellet i det kompakta mörkret. Vi sitter följaktligen kvar. 

Någon panik byter emellertid inte ut. Servitriserna tänder levande ljus och en stund senare tuffar Mateus igång ett dieselaggregat som ger krogen ström. 

Kockarna fortsätter laga mat, orkestern spelar upp på nytt och gästerna roar sig som förut. En timma senare kommer strömmen tillbaka och lyser upp resten av byn. Sånt är livet rätt ofta på Kap Verde, säger servitören och fyller på våra glas.

Stenöken med saltdammar

De våghalsiga eller dumdristiga knäpper en bild av "Det blå ögat".

Det finns få sevärdheter på Sal som egentligen mest av allt liknar en stenöken. 

En guide med rastaflätor tar oss nästa dag med på en skumpande tur i en minibuss längs närmast obefintliga vägar. 

I byn Palmerias hamn hörs kvinnor sjunga från ett litet kapell medan fiskebåtarna lägger till med morgonens fångst. 

Strax intill hamnen byggs en tonfiskfabrik och intill den står två vindmöllor som alstrar elektricitet – en genial idé på Kap Verde där passadvinden från Sahara fläktar oavbrutet.

Vid lagunen i Buracona slår vågorna in mot klipporna med en sådan kraft att vattnet blir skummande vitt. De våghalsiga kryper fram till ett hål i marken för att ta en bild av ljusfenomenet "det blå ögat" sju, åtta meter ner. Men se upp! Här finns inga skyddsanordningar. Den som till äventyrs trillar ner kan inte ta sig upp igen. Strax kommer nästa våg och vispar med sig allt som finns i grottan.

"Det blå ögat"

Saltdammarna i Pedra Lume

Efter en fikapaus hos krögaren Mateus Nunes bror, på en uteservering i den lilla staden Espargos, väntar saltdammarna i en krater vid Pedra Lume. Här utvanns salt ur havsvattnet förr och av det fick ön sitt namn. I dag lönar det sig bättre att låta turisterna bada i de saltmättade dammarna. Det är en upplevelse men se upp med småsår. Saltvattnet svider och det är långt till den enda duschen som dessutom kostar en slant.

Utmärkt inrikesflyg

mellan öarna

Kap Verde har ett väl fungerande inrikesflyg mellan öarna. 

São Tiago, 

vars befolkning är mer afrikansk, består mest av berg och sten. Här slår havet oftare in mot svarta klippor än mot sandstränder. Ön bjuder emellertid också på några grönskande palm- och bananodlingar likaväl som en spännande historia.

Slavskeppen lastades om i Ribeira Grande 
Fiskebyn Cicade Velha minner om de första portugisiska bosättarna som på 1460-talet grundade staden Ribeira Grande vid foten av ett berg på vars topp fästningen São Filipe numera ligger i ruiner. 

Ribiera Grande

Här pågick slavhandeln 

mer eller mindre ostört tills den förbjöds efter amerikanska inbördeskriget 1865. Då hade även fransmän och britter varit här och snott åt sig av kakan. Mot vapen, rom och andra åtråvärda varor i lasten kom de hit och bytte till sig infångade afrikaner. Ön fungerade som omlastningsstation för slavskepp på väg till Amerika. Här fick de svagaste slavarna tillfälligt komma iland och äta upp sig inför den sex veckor långa överfarten.

Sverige var inget undantag

Resterna av Afrikas förste biskop.

Sverige hade dessvärre också intressen i slavhandeln genom såväl Afrikanska som Västindiska kompaniet. På National Maritime Museum i huvudstaden Praia på São Tiago finns fler än 800 kopparplåtar slagna i Sverige åren 1644-1759. De kommer från ett danskt Danish East Indiaman-skepp som under befäl av Earl Ernest Schimmermann förliste norr om ön Maio på sin väg till Kina den 24 april 1781. 

Skeppet hittades för bara nio år sedan (1997). 

Biskopen på Maio har byggt en liten kyrka av svarteken från båten medan lasten alltså har hamnat på museum.

– Det finns fortfarande svenska kopparplåtar kvar på havsbottnen där skeppet förliste, säger museimannen. Dykningar pågår för fullt. 

Hans museum ruvar på flera ovärderliga skatter. I en pappkartong ligger exempelvis Afrikas förste biskop om än i delar och något intorkad form. Han vårdas emellertid ömt av personalen.


Svensk hjälp med kulturhus

Medan slavhandeln pågick i Ribeira Grande grundades Afrikas första biskopssäte där 1523
- samma år som Gustav Vasa blev kung här hemma. Ribeira Grande övergavs efter upprepade piratattacker och är numera bara den lilla fiskebyn Cicade Velha. På torget står en kopia av pålen vid vilken slavar förr bands fast och pryglades till allmän beskådan. 

Rua de Banana

Strax intill ligger ett rekonstruerat 500 år gammalt kvarter med pittoreska kulturhus längs kullerstensgatorna Rua de Banana och Rua Correia. Amigos de Cabo Verde, en svensk vänförening från Mälarhöjden, har finansierat en del av restaureringsarbetet.

Getingar flockas kring den söta majsen.

Färgstarkt folkvimmel

Marknaden i huvudstaden Praia på São Tiago bjuder på färgstarkt folkmyller. Mest iögonfallande är fisk- och köttmarknaden där varorna exponeras under bar himmel. 

Kunderna klämmer på köttstyckena med smutsiga fingrar och flugorna flockas. 

Stora säckar med söt, krossad majs lockar till sig öns alla getingar. 

Vissa säljare tigger pengar och karameller. Somliga vänder sig bort för att slippa vara med på bild. 

Andra ler med stora, vita tänder och ber att få bli fotograferade en gång till.

Köttmarknaden i Praia

Fiskebyn Tarrafal
Den som i lokalbuss vill ta sig tvärs över ön till fiskebyn Tarrafal får skumpa fram längs kullerstensvägar genom ett hopplöst torrt ökenlandskap inramat av dramatiska klippformationer. Den lilla hamnen lockar med en inbjudande sandstrand med vajande palmer och möjlighet till såväl fiske som vattensporter. Ovanför ligger värdshuset där gruppen Pó di Terra åtminstone den här dagen bjuder på traditionell dans och musik. Lammgrytan är god men tanken på de surrande flugorna på köttmarknaden i Praia dämpar aptiten.

 
Den långsamma dödens läger
Ett stenkast från Tarrafal ligger Chao Bom eller "Den långsamma dödens läger". Straffkolonin byggdes 1936 och användes av portugiserna under Salazardiktaturen. Oppositionella befrielseledare, poeter och författare spärrades in i långa baracker med vakttorn och tortyrkammare som ännu finns kvar. 

Guiden berättar om fångarna som tvingades stå packade som sillar medan solen brände hål i deras huvuden genom för ändamålet avsedda hål i taken. 

Invånarna i Tarrafal visste vad som pågick och kunde ibland smuggla in mat till fångarna. När straffkolonin upphörde 1974 strömmade folk till från hela ön för att storma lägret som sedan dess alltså är ett museum.

Diplomatkvarteren i Praia på São Tiago
Hotell Praiamar ligger vackert vid havet i Praias mer välbesuttna diplomatkvarter. På området finns swimmingpool, jacuzzi, gym och fitness, barer och en stor restaurang. Den som vill kan pröva nationalrätten Cachupa, en slags soppa på böner, majs, morötter, kål tomater och om det finns, korv, kyckling eller bacon. Den värms upp efterhand tills den mer liknar en inte alltför välsmakande gröt.
Fisk och skaldjur är därför att föredra. Det inhemska ölet Cristal är gott och kaffet en riktig hit. På Kap Verde finns gott om espressomaskiner.

Förtagare i sand och sten
Bofasta svenskar på Kap Verde kan räknas på ena handens fingrar. 

På São Tiago bor emellertid Birger Palmqvist från Munkedal sedan början av 90-talet. Hans företag därhemma hade gjort sitt och vid fyllda 40 år var han för gammal för den svenska arbetsmarknaden, tyckte han. 

På Kap Verde var hans kunskaper och entreprenörsanda värda sin vikt i guld.
– Jag valde mellan sten, källvatten och toalettpapper, säger han en kväll över en kall öl på hotell Praiamar. Resultatet blev en stenkross på äm som sedan dess har gett arbete åt 27 personer. Nu har han spanat in Mauritanien på afrikanska fastlandet som inte har någon sten. Där finns emellertid sand - som Kap Verde lider skriande brist på.

– Framöver blir det export av sten och import av sand, säger Birger.

Mindelo på São Vicente
Staden Mindelo vid Porto Grande på ön São Vicente är Kap Verdes vackraste stad präglad av de engelska kolonisterna som kom hit i mitten av 1800-talet för den djupa naturhamnens skull. Än idag är fartygstrafiken livlig i Mindelo som tveklöst också är Kap Verdes kulturella centrum med en utpräglad kreolsk befolkning. 

Den portugisiska kulturen är påtaglig i såväl konsten som musiken. Härifrån kommer exempelvis barfotasångerskan Cesaria Evora som har vunnit en hel värld med sin morna som likt den gungande fadon förenar vemod och kraft.

Restauranger, nattklubbar och diskotek ligger sida vid sida i hamnkvarteren. Den kreolska musiken ljuder till långt in på småtimmarna från exempelvis Club Nautico. Det är dragspel, fiol, gitarr och cavaquinhon, ett instrument som närmast liknar en ukulele.

Den grönaste ön

Från São Vicente går färjan till Kap Verdes grönaste ö Santo Antão. Den som en gång har tagit sig över bergskammen och kommit in på ön glömmer det aldrig, sägs det. Ingenstans är Kap Verde så vackert som här.

Det anrika Hotel Porto Grande vid Mindelos vackra torg Praca Nova, där fontänen av naturliga skäl står snustorr, håller hög klass och har pool. Den som vill bada i havet får annars ta sig till Baia das Gatas.

Svenska Harriet i São Pedro 
I São Pedro nära flygplatsen där stranden också är fin är strömmarna för starka och mer lämpade för drakflygning och snabb windsurfing. Här bor Harriet Birkhahn från Vasastan i Stockholm i öns vackraste hus, en gul stenvilla av spanskt snitt med generöst tilltagen altan och en stenträdgård anlagd i etager med blommande hibiskus och bougainvillea. Det är möjligt tack vare tankbilen som för Harriets skull letar sig hit med vatten varje vecka.

Harriet kom hit som Röda Kors-syster 1977. Hennes uppgift var att på Kap Verdes alla öar styra upp hälsovården för mödrar och spädbarn. Projektet nådde goda resultat och i dag är barnadödligheten inte större här än den är i Sverige. Harriet förälskade sig i São Pedro. Här finns en undangömd liten vik dit hon och vännerna brukade dra sig undan om helgerna när projektet pågick som bäst.
– Alla tog med sig en maträtt. Vi badade och fiskade med harpun. Harriet byggde sitt hus redan 1991 och när hon för fem år sedan gick i pension, bestämde hon sig för att stanna kvar på ön.
– Naturen här är så fantastisk, säger hon och tar oss med på en tur längs stranden. Vågorna slår in med väldig kraft över svarta klipphällar. Lycklig står hon där medan vattnet skummar omkring henne.
– Ibland är det sand på stranden, säger hon. Ibland är det sten. Det är olika varje gång. Men havets färger är alltid vackra. Varje gång jag kommer hit blir jag lycklig.

 

Copyright text och bild: Monica Antonsson
monicaantonsson@telia.com

Proffsbilder till texten finns hos fotograf Per Arvidsson

Turistministern i skatteparadiset Isle of Man: Vi kan tänka oss några miljonärer till...

Vem drömmer väl inte om Paradiset? En plats utan bekymmer där alla mår bra och har vad de behöver. Isle of Man mellan England och Irland är nog så nära man kan komma. Den 572 kvadratkilometer stora, självständiga ön är starkt präglad av sin välfärd. Undra på att invånarna möter varje ny morgon med ett leende. Avundsjuka och missundsamhet tycks lysa med sin frånvaro. Jante har helt enkelt inte hittat hit. Manx, som de kallar sig, älskar sin ö och kanske framför allt sitt vikingatida ursprung. Isle of Man stod nämligen under norsk överhöghet i hela 500 år sedan Harald Hårfagre hittade hit i början av 800-talet.

En norsk vikingasaga
Det är som en saga alltsammans. Den som vill får till och med historien i visualiserad form på The House of Manannan, ett interaktivt museum i absolut världsklass i staden Peel på västkusten. Och som allt annat på Isle of Man är historien skriven med glimten i ögat. I entrén möter exempelvis en överkorsad romare. De var nämligen aldrig här. I stället kom vikingarna, en händelse som skildras genom en ung kvinna. På håll ser hon dem komma. Den store blonde vikingen hoppar i land och hon tar till flykten. Han följer efter och kastar sig över sitt villebråd. I samma stund får han näven full av svart, bördig jord. "Åh", stönar han förvånat. "Vilken jord! Här måste vi slå rot." Så han friar till flickan, gifter sig och blir kvar.

Tar ångtåg till jobbet
I samma lättsamma stil görs det mesta på Isle of Man, ett lilleputtland där man på fullt allvar vördar det osynliga småfolket, åker ångtåg på landsbygden och hästspårvagn längs Drottningens Promenad i huvudstaden Douglas. En museijärnväg från 1895 tar dessutom hugade resenärer upp till högsta berget Snaefells topp, om de svartvita fåren som betar överallt på fjället behagar flytta sig. Berget är 621 meter högt och bär ännu sitt norska namn som betyder snöklädd kulle.
– Vid klart väder kan man se sex kungariken därifrån, säger Dave Fallows som är guide på ön. Det är Irland, England, Skottland, Wales, Isle of Man och självaste himmelriket.
Lite mer konkret kan man konstatera att ön ligger mitt i Irländska sjön. Det är ungefär lika långt till Dublin och Belfast på Irland som till Liverpool i England. Från alla tre städerna och från Heysham i England tar man sig enkelt till Douglas med färja på ett par timmar.
Landvägen mot Douglas går över Fairie bridge, en bro under vilket småfolket sägs bo. Det är förstås inte den ursprungliga platsen – den ligger någonstans i skogen - men det spelar just ingen roll. Legenden lever och alla utan undantag höjer handen till hälsning just här. Berättelserna är många om dem som glömde att hälsa och vad som hände dem då.
– Det hände mig en gång, säger Dave och skakar på huvudet. Efter det gick allting på tok.
Huvudstaden Douglas var från början en liten fiskeby på den plats, där floderna Dhoo och Glass flyter samman. Hit kom välbesuttet folk från Liverpool och Manchester i slutet av 1800-talet för att ha semester. För deras skull byggdes de stora, vackra, viktorianska husen som kantar huvudgatan och strandpromenaden där tidvattnet kommer och går. Många är numera hotell som fyrstjärniga Regency Hotel vars honnörsord är kvalitet med stort Q. Quality. Allt från dator med internetuppkoppling och skrivare ingår i priset liksom tvättservice, te och kaffe med kakor, kassaskåp och TV med BBC. Baren och matsalen lämnar inget i övrigt att önska. Hovmästaren kan till och med räkna till tio på svenska. Det är bara att njuta av sin ledighet och fortsätta utforska ön.

- Det är väldigt kallt i vattnet här, säger receptionisten en morgon när jag väntar på Derek Mulhern som har lovat ta mig runt.
– Men det händer att folk badar. Se upp för hajar och delfiner! Ja, det händer till och med att vi siktar en och annan val på södra sidan av ön.

Från gatan hörs hästspårvagnen skramla förbi, eller rättare sagt hästarnas hovar som klapprar mot asfalten.

– Somliga tycker att det är djurplågeri, säger Derek en stund senare. Men det är det inte. Spårvagnarna glider fram på spår och är därför ganska lätta. Hästarna gillar sitt jobb och har koll på turerna. De vet exakt hur många gånger de ska dra vagnen fram och tillbaka under ett pass. Sedan vill de tillbaka till stallet. Då har de gjort sig väl förtjänta av middag.
I samma stund kör vi förbi en skylt med texten "Hem för pensionerade hästar". Derek bekräftar att spårvagnshästarna vid en viss bestämd ålder pensioneras och flyttar till hemmet. Dit kommer ofta skolbarn och turister med morötter och annat gott. Hela dagarna får de springa fritt omkring på ängarna så länge de lever. De har liksom gjort sitt.

Three Legs of Man
Vi kör förbi flygplatsen Ronaldsway som fått sitt namn efter bondgården som låg här förr. Dit kommer man från Sverige efter mellanlandning i exempelvis Manchester eller Liverpool. Utanför står en staty med öns självständighetssymbol "Three Legs of Man" som föreställer tre bepansrade, springande ben sammanfogade vid höfterna. Hur den än kastas, kommer den alltid att stå. Det är tanken. Symbolen är urgammal och finns på såväl öns flagga som på grindar, lyktstolpar och bilarnas nummerplåtar. Den finns givetvis också på landets pundsedlar i sällskap med drottning Elisabeth av England som här i all vänlighet tituleras Lord av Man.
Hur det kommer sig, förklarade parlamentsledamoten Martyn Quayle en kväll i samband med en middag på en av Douglas bättre restauranger. På menyn stod nationalrätten queenies, små vita musslor i vitlökssås med bacon och pasta.
– Vi är självständiga i allt utom försvaret och internationella relationer, sa han. Följaktligen har vi inte heller någon rösträtt i Storbritannien. Vid eventuell oordning på ön kan drottning Elisabeth ingripa men det har självfallet aldrig hänt. England representerar oss när det gäller försvar och internationella relationer, som sagt. Vi vill inte ha någon egen armé, så vi köper helt enkelt den tjänsten.

Tynwald och Thingvellir äldsta parlamenten
Parlamentet på ön är en historia för sig. Det grundades i Tynwald av norska vikingar år 979 och är i dag världens äldsta ännu fungerande parlament. Den enda plats som överhuvudtaget kan mäta sig med Tynwald är Thingvellir eller Alltinget på Island som grundades 930. Till skillnad från Tynwald har Thingvellir emellertid inte obrutet fungerat som parlament. Utbytet de båda öarna emellan är emellertid lika livligt som grundmurat.

Dagens parlament, The House of Keys, består av 24 personvalda ledamöter som möts en gång i månaden och företräder sig själva i såväl politiska som finansiella frågor. Några politiska partier finns alltså inte. Nationaldagen den 5 juli firas utomhus på den ursprungliga parlamentsplatsen Tynwald Hill, där nya lagar stadsfästs på såväl engelska som Manx Gaelic, det urgamla keltiska språket som en gång talades här. Språket dog ut men har plockats upp igen och undervisas nu som frivilligt tillval i skolorna.

– Vi är exakt 76 315 invånare varav 40 procent tillhör urbefolkningen, säger Derek när vi passerar flygmuséet. Han konstaterar vidare att ön med sina 57 000 bilar är biltätast i världen efter USA.

Ö som gjord för cykelsemester
Färden går vidare mot Cregneash Folk Village längs stengärdesgårdar av skiffer vars översta rad består av lodrätt ställda stenar som effektivt hindrar djuren från att komma ut. Vi passerar blomsterprydda, vitkalkade hus och den lilla tågstationen Port St Mary där vi stannar och släpper fram det viktorianska ångtåget som tuffar fram bakom nedfällda bommar.
Vägen slingrar sig vidare genom skogar och ett kuperat hedlandskap. Det är lummigt, grönt och fullt av blommor. Isle of Man är egentligen som gjord för cykelsemester. Här finns 16 naturskyddade områden och parker för den som vill leva vildmarksliv.
 
Derek stannar till i den forna huvudstaden Castletown där slottet och den gamla parlamentsbyggnaden är givna attraktioner. Den här dagen pågår en slags paddeltävling som har fått hela stan på fötter. Sittandes i uppblåsta bilringar som sitter ihop med varandra sex och sex, försöker olika lag paddla sig fram med händerna och vinna över varandra. Det är kläderna på, fusk och missöden, skratt och glada tillrop till publikens stora förtjusning. Ingenting är särskilt allvarligt på Isle of Man.

Rumpies och Stumpies
Cregneash Folk Village är en liten by från gången tid med ett tiotal hus med tak av vass. Den lokala hembygdsföreningen visar upp sig i tidstypiska kläder. De spinner med spinnrock och gör upp eld i öppna spisar medan besökare strömmar in och ut för att titta på. Kor och får betar i hagarna intill. För dagen är en vit albinokalv och det lilla lammet Houdini som är på rymmen den stora attraktionen. I byn finns dessutom ett levande lantbruk med en livs levande bonde som tar oss med in i hagen till de bruna loaghtanfåren som har minst fyra horn och därmed är intressanta för folk med kamera. Här betar de på blommande ängar och har möjlighet att dra sig undan om uppmärksamheten skulle bli för påträngande.
– Inget kött är så gott som loaghtan, säger bonden. Köttet är dyrt och sällsynt. Tveka inte ett ögonblick att beställa om du råkar se det på menyerna i stan.
Hemma hos bonden möter vi några äkta manxkatter utan svans. Rasen sägs ha uppstått för att Noak hade för bråttom att stänga dörren till arken. Det är förstås inte sant. Att manxkatten är svanslös beror helt enkelt på en ärftlig missbildning. En manxkatt måste därför paras med en katt som har svans för att ungarna ska bli livsdugliga. – Av sex kattungar i en kull kan två ha svans, säger Derek. Två kommer att sakna svans och två får en liten kort svans. Vi brukar kalla dem rumpies och stumpies.

Nästa morgon far vi västerut till staden Peel, där en stor slottsruin reser sig på St Patrick´s ö i hamnen. Den har varit fort och fängelse likaväl som den har varit religiöst centrum och administrativt högkvarter innan den blev en välbesökt turistattraktion. Likt Douglas har Peel sin marina mitt i stan. Här ligger också "The House of Manannan" uppkallat efter den keltiske sjöguden som skyddar ön. Muséet är stort och omfattande och värt minst en hel dag av semestern.
I Laxey betalar man en slant för att klättra upp på The Lady Isabella, ett stort vattenhjul som pumpar vatten ur den numera nedlagda blygruvan. Med 150 år på nacken är det ett av världens största industrimonument.

Motorsport och sötsaker
Isle of Man är omtalat för sin Tourist Troufé, en motorcykeltävling som går av stapeln i juni och som har firat sitt hundraårsjubileum. TT lockar vanligen minst 40 000 besökare med 12 000 motorcyklar från hela världen. Väl känt är också bilrallyt Manx Troufé i augusti. Då har redan de 1500 deltagarna i den 85 miles långa gångtävlingen Parrish Walk kommit i mål för att fira vikingafestival vid slottsruinen Peel Castle, musikfestival med Abba eller blomsterfestival i öns alla kyrkor. Över 80 olika festivaler arrangeras varje år på Isle of Man. De tre radiostationerna sänder referat förstås men någon TV-station finns inte.

– Äsch, säger Derek. TV-stationer visar bara dåliga nyheter och vi har ju bara bra nyheter.

Filmvärlden har ett gott öga till Isle of Man. Flera skådespelare har flyttat hit och minst tolv filmer produceras på ön varje år.
– Bli inte förvånad om du stöter ihop med filmstjärnor här, säger Derek. Bee Gees till exempel. Tre av dem är härifrån. Konst och importerade märkeskläder finns att köpa i butikerna i Douglas. Någon egen tillverkningsindustri finns däremot inte förutom en blygsam ulltillverkning, framställning av honung och ett parfymeri som säljer kopior av de stora märkena för tio kronor flaskan. Fårskinn, ost och rökt böckling får väl också räknas till det inhemska. Och så Afternoon tea förstås med massor av kakor och sötsaker.

Skatteparadis

Isle of Man är emellertid mest känt som skatteparadis. Finansmarknaden med banker och försäkringsbolag har för länge sedan kört om jordbruk, fiske och alla andra näringar när det gäller lönsamhet. Förklaringen är det gynnsamma skatteläget. En inkomst på upp till 26 000 pund per år är skattefri. Därefter är skattesatsen 10 och som högst 18 procent. Alla betalar moms med 17,5 procent men för övrigt finns varken arvs- eller förmögenhetsskatt.
Försäkringsbolag, shippingföretag och företag med största ägare i utlandet är helt befriade från skatt. Säkert är det därför svenska Skandia ett stort kontorskomplex och flera hundra anställda i Douglas. Det är här Björn Ulvaeus till skatteverkets stora förtret har placerat sina pengar. Han är omåttligt populär på ön. Abbas gamla världshits spelas överallt som vore gruppen inhemsk. Isle of man har EU-status men är ingen fullvärdig medlem vilket också gynnar ekonomin.
– Vi har faktiskt inga sociala problem, säger turistministern Pamela M Crowe som bjuder på middag en kväll. Vi har 500 arbetslösa och 2000 lediga jobb. Därför kan vi med gott samvete säga att vi inte har någon arbetslöshet. Vi har allt. Det enda vi möjligen skulle behöva är några miljonärer till.

Kopiering förbjuden!

Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.

Copyright text och bild: Monica Antonsson monicaantonsson@telia.com

Feberepidemi på Kap Verde...

http://playrapport.se/#/video/1771587

Om bagaget kommer bort...

Vad gör du när bagaget kommer bort?
2009-10-15
Bagagebandet åker runt, runt och väska efter väska hittar tillbaka till sin ägare. Uppgivet står du vid bandet och börjar sakta inse att ditt eget pick och pack har gett sig i väg på egna äventyr. Vad gör du nu? Vilken försäkring gäller? Vad har du för rättigheter gentemot flygjättarna?

Under 2008 misshandlades, försenades eller försvann nästan 33 miljoner väskor. Det är visserligen är en förbättring jämfört med tidigare år men betyder fortfarande 33 miljoner missnöjda passagerare.
Är du en av dem som uppgiven fått stå kvar vid bandet medan andra semesterfirare skyndar vidare mot stranden? Vi förstår din frustration. Det kan kännas hopplöst att få upprättelse mot de stora flygbolagen och det är lockande att slänga alla komplicerade klagomålspapper i papperskorgen och be bolagen flyga och fara. Men ge inte upp, du har ett utförligt regelverk i ryggen.
Bestämmelser och ersättningsbelopp varierar förvisso mellan inrikes och internationella flyg, och mellan olika länder, men du har alltid rätt till ersättning när flygbolaget klantat sig. Allt är inte förlorat, bara ditt bagage.
Den stora majoriteten av de vilsekomna kappsäckarna återförenas med sin ägare inom 48 timmar, så försenat bagage är ingen katastrof. Men visst händer det att bagage försvinner helt. Förra året försvann 736 000 väskor spårlöst. Exakt när en väska går från försenad till borttappad varierar mellan de olika flygbolagen men räkna med minst en vecka, ibland kan det dröja så länge som en månad.
I Sverige räknas ditt bagage som försvunnit om det inte kommit fram inom 21 dagar efter att du anlänt, om inte flygbolaget erkänner det som borttappat dessförinnan. Då ditt bagage konstaterats försvunnit är det bra att framställa dina krav så fort som möjligt, men senast sju dagar efteråt.
När du kräver ersättning kommer du att få göra en lista på vad som fanns i bagaget. Du gör klokt i att vara någorlunda sanningsenlig, det är pinsamt om väskan återfinns och märkeskostymen du deklarerat för visar sig vara ett par slitna jeans. Glöm inte att begära ersättning för väskans värde.
Maxgränsen för vad de internationella flygbolagen behöver betala ut för förlorat bagage och skadat bagage ligger på 1 000 SDR, Special Drawing Right, per passagerare. SDR är en internationell valutautjämnare bestämd av Internationella valutafonden. Hur många kronor som går på en SDR varierar men ligger just nu på cirka 12 kronor. Aktuellt värde hittar du på Riksbankens hemsida. Ha i åtanke att det är en begränsning per person, så om din reskamrat förvarade saker i din väska är det möjligt att öka på summan.
I vissa fall försöker flygbolagen dra av det belopp du fick under tiden väskan räknades som försenat från ersättningspengen för den bortatappade väskan. Det behöver du nödvändigtvis inte gå med på. Argumentera att det handlar om två separata händelser, om personalen från början hade informerat dig att väskan var försvunnen hade du kanske planerat dina inköp annorlunda.
Räkna inte med att få tillbaka det ursprungliga värdet på det du packade ner. Om du för två år sedan köpte en skjorta för 1 000 kronor är den antagligen inte värd lika mycket idag, vilket du kan vara säker på att flygbolaget kommer att uppmärksamma dig på. Inte heller tas det någon hänsyn till vad det kostar att ersätta skjortan med en ny.
Det kan vara en god idé att kolla upp vad du har för andra försäkringar. Om du betalade minst halva resan med kort är chansen stor att det ingick en reseförsäkring, och har du hemförsäkring ingår ofta en reseförsäkring för de 45 första resdagarna.
Det är visserligen svårt att få dubbla ersättningar men det kan vara mödan värd att kolla upp vilken försäkring som betalar ut mest, om du kan använda försäkringarna selektivt till olika delar av det borttappade bagaget och om du kan få ersättning för skillnaden mot vad du fick ut av flygbolaget och vad det faktiskt kostade att ersätta packningen.
När du så äntligen kommit överens med flygbolaget om en summa så räkna inte med att få ersättning direkt, det kan ta flera månader innan pengarna sätts in på ditt konto. Och hur du än vrider och vänder på det kommer du tyvärr aldrig att gå plus på affären.
Dina rättigheter vid skadat bagage
Dina rättigheter vid försenat bagage