tisdag 13 april 2010

Barbados: En ö i solen med en miljon besökare

Vi svenskar vill ha så hög solfaktor som möjligt när vi åker på semester. Sitter man på Kreta eller Kanarieöarna på vårkanten och huttrar när solen uteblir en endaste dag på semesterveckan så är ju det en katastrof. Åker man till Barbados får man full valuta för pengarna för ön har över 3 000 soltimmar per år.
Flygresan som tar knappt 10 timmar är mödan värd för man hamnar på en ö där årstemperaturen pendlar mellan 22 till 30 grader. Barbados ligger utanför Venezuelas kust och ön är den östligaste i ögruppen Små Antillerna. På östkusten badar man i Atlanten och på syd- och västkusten i Karibiska sjön. I mitten på mars när jag är där är det 26 grader i vattnet och vågorna som rullar in mot den vita sanden är alldeles turkosblå. Bildtext: Så gott som ensam på Miami Beach på sydkusten under mandelträdens skugga. De små buskarna är tuktade vindruvor. Här badar lokabefolkningen och på vardagarna är det tomt. På Barbados får man inte bada topless, då kommer strandvakten och säger till.

Under det stora trädet i hamnen i Oistins samlas männen och spelar spel. De har lyse i trädet.

Bara engelska
På Barbados råder tropiskt havsklimat men de behagliga passadvindarna från norr dämpar dock temperaturerna. Ön är mycket grön och frodig. Regnperioden infaller mellan juli och november. Barbados är den mest brittiskinfluerade ön i Karibien och kallas "Lilla England", men kulturen bär också på afrikanska traditioner eftersom Barbados är ett gammalt slavsamhälle. Till skillnad från många andra öar i Karibien så talas det endast engelska på Barbados eftersom engelsmännen var de enda kolonisatörerna. Det är det rent och snyggt och man slipper se tiggare, lösspringande hundar och katter eller barnprostitution.

Killarna som surfar kommer från England. De är medlemmar i United Kingdom Sailing Academy.

Skäggiga fikonträd
Det var portugisiska sjömän som kom till ön på 1530-talet som döpte den till Los barbados "de skäggiga" efter de skäggiga fikonträd som fanns på ön. År 1625 förklarade en engelsk sjökapten Barbados som brittisk koloni och de följande decennierna anlände tusentals brittiska kolonisatörer. De livnärde sig på bomulls- och tobaksodling. På 1640-talet introducerade holländska köpmän det lönsamma sockerröret och det blev en historiskt omvälvande händelse för ön. En liten grupp vita tog kontroll över merparten av öns jord och skövlade skogen för att bereda plats för sockerplantager. Då upphörde den vita arbetskraftsinvandringen och istället massimporterades afrikanska slavar.
På bilden syns skäggiga fikonträd vid biblioteket i huvudstaden Bridgetown.
Självständig stat
Under 1700- och 1800-talen producerades socker med slavarna som arbetskraft. Slavarna behandlades grymt och omänskligt och de revolterade vid ett några tillfällen innan slaveriet avskaffades på 1830-talet. Allmän rösträtt infördes 1951 och 1966 blev Barbados en självständig stat inom Samväldet, som består av Storbrittanien och forna brittiska kolonier. Barbados ekonomi baseras på turism, tillverkningsindustri och sockerproduktion. Det var här som romtillverkningen startade på 1600-talet och det finns över 1 000 så kallade "rum shops" på ön.

Ann Layne, 42 år, hyr ett stånd på fiskmarknaden i Oistins. Hon rensar och packar flying fish för avsalu. Här kan man bland annat köpa dolphin, tuna-, King- och sword-fish. På Ann Laynes tatuering på armen står det Star Girl med sirliga bokstäver.

Passerat miljongränsen
Turistindustrin är sedan 1970-talet landets främsta näringsgren. Det är mest nordamerikaner, kanadensare och britter som besöker ön. De har haft ön som sin Kanarierö sen jet-planen kom i bruk på 60-talet. Den lilla ön har både övernattande och kryssande turister och 1998 passerades för första gången miljongränsen. Barbados är ett samhälle med egen kultur och historia som man som besökare kliver rakt in i. Invånarna som kallas Bajans (bejdjans) är öppna och tillmötesgående och hejar på en på gatan. De pratar kreoldialekt och bor i chattel-houses, små trähus på flyttbar grund, och på bakgårdarna håller man tuppar och höns. Allt inhägnas med galvaniserad plåt och lummig grönska. På söndagarna går man i någon av öns otaliga kyrkor och då klär kvinnorna upp sig i dräkt och hatt och det känns som om man är på besök amerikanska Södern. Barbados är ett puritanskt samhälle och man uppmanas som besökare att inte bada topless eller gå i affärerna i lättklädd i strandmundering. Det råder kvinnoöverskott på ön på grund av migration och arbetsvandring, främst till Storbrittanien.


Rent vatten
På Barbados kör man på vänster sida och det är mycket hög puls i trafiken. Det finns inga trottoarer och på bussarna spelas högljudd reggae-musik när de flackar och far genom öns 11 socknar. Yuppienallarna lyser med sin frånvaro - eller lös för sen några år tillbaka ser man mobiltalande människor i varje hörn
- och varje kväll påminner om en exemplarisk augustikväll här hemma i Sverige. Det blir mörkt redan klockan sex på kvällen. Nymånen hänger på den djupblåa himlen som en hängmatta och då först går det upp för en att man är mycket närmare ekvatorn.

Man behöver inte vaccinera sig för att åka till ön och vattnet är bland det renaste som finns på vår jord. Detta tack vare att ön är uppbyggd till stora delar av korall och kalksten som är genomträngligt för regnvattnet och som blir ett naturligt filter innan vattnet samlas upp i olika pumpstationer på ön.
Lisa Smith-Fields, 26 år, hyr ett av de nygjorda chattel-housen för hantverkare på Tyrol Cot i S:t Michael. Hon är konstnär och keramiker och står här vid en av sina tavlor och med en kruka som man förr förvarade kött i på Barbados.

På vykorten i affärerna poserar bara vita människor fastän de svarta är i majoritet. Men det är de vita som äger merparten av landets företag och de utgör överklassen. Det hamras och det byggs på ön.Turismsektorn växer och bland Barbados 135 registrerade hotell finns inget som har 300 - 400 rum, vilket är kravet för att man skall kunna hålla större konferenser. På Barbados kan man surfa, dyka, spela golf och tennis och titta på nationalsporten cricket. Men den stora behållningen det är solen, vattnet och sanden. Sam Lord´s Castle vid Long Bay på ostkusten byggdes 1820. Sam Lord satte ut lanternor runt kusten för att lura in skeppen bland klipporna. Sen plundrade han dem och enligt sägnen skall hans stora skatt ligga nedgrävd på ägorna. Byggnaden gjordes om till hotell på 40-talet och här pågår nu ett bröllop mellan en kvinnlig engelsk diplomat och en amerikan.
Till vänster ett papaya-träd med omogna frukter.
I den tropiska värmen frodas växterna. Här samsas bougainvillea med ett Travellers tree, som tillhör banansläktet. I grenarnas fäste kan man hitta vatten att släcka törsten med, därav namnet.




Fakta:
Statsskick: monarki där statschefen drottning Elisabeth II företräds på ön av en generalguvenör, regeringschefen heter David Thompson.
Yta: 430 kvadratkilometer, 2,3 mil hög och 3, 4 mil bred
Tid: svensk - 5 timmar
Invånarantal: 265 000
Nationalrätt: Flying fish och cou-cou (en majsrätt)
Folkgrupper: svarta 80 %, mulatter 16 %, vita 4 %, några hundratal indier
Religion: protestanter 67 %, katoliker 4 %, små grupper av hinduer, muslimer och judar.


Copyright bild och text: Helena Palén Olofsson. Kontakta Helena för högupplösta bilder. Helena bloggar här!

7 kommentarer:

Monica Antonsson sa...

Tack snälla Helena!
Det var ju jättefint det här.
Verkligen lockande!
Det är bara att börja spara pengar.
Tack än en gång!
Monica

Helena Palén Olofsson sa...

Monica! Det är jättemysigt där. Jag var i vattnet hela tiden. Så skönt! Man behöver aldrig oroa sig för vädret. Det är behagligt hela tiden. Tack själv! Kul att kunna blogga tillsammans.

Ramona Fransson sa...

Hej Helena Palén

Härligt, hade önskat att jag varit där med min man. En fråga bara: Finns det skolor för barnen och är de gratis? Hade varit intressant att veta, med tanke på att om det är rikedom att tjäna brukar inte de vita vara villiga att satsa på kunskap, eftersom okunskap genererar billig arbetskraft, men jag kan ha fel.

Tack för fina bilder och reportage.
Kram
Ramona

Helena Palén Olofsson sa...

Ramona: Det finns skolor, skulle tro att dom är gratis. Men jag vet inte. Jag var där i tre veckor bara. Det är kvinnoöverskott och det är många ensamma mammor kvar på ön eftersom karlarna sticker utomlands.

Jag ska skriva ett reportage också om Barbados som slavsamhälle. Hur det var att jobba på sockerplantagerna. Har fina bildet till det.

Unknown sa...

Man blir sugen. Och vilka härliga bilder.

Ja, det är jag i Österdälje.

/Carina

Helena Palén Olofsson sa...

Carina: Men hej på dej! Tänk att vi träffas i Sundsvall så där bara rakt av på en företagarträff. Och så dimper du ner här. Vad härligt det är med internet. Hälsa byn!

Ocean Group sa...

Tack för att dela dina bästa minnen .... Jag gillar din blogg.
Konferens västkusten