Och alltihop stod på ett tio meter långt 1700-talsskepp...

Det här tycker jag är häftigt. Sex meter under Ground Zero, där 2752 människor dog i terroristattacken 11 september 2001, har man hittat ett tio meter långt skepp från 1700-talet som helt enkelt bland annan bråte utgjorde grunden för utbyggnaden av halvön Manhattan. Och på det har de båda jättehusen stått! Och fallit ihop! Utan att skeppet har gått sönder mer än det redan var när det begravdes! Fantastiskt, tycker jag.

Expressen:

"Troligen placerades fartyget där i början av 1800-talet för att skapa fast mark på platsen som innan dess var en del av Hudsonfloden. Enligt arkeologen Molly MacDonald, som länge arbetat med utgrävningar på området, är en tredjedel av nedre Manhattan uppbyggd av timmer och trä som människor en gång lagt dit för bygga pirar och klippor.
De senaste 40 åren har flera skepp hittats i området.
- Men det är ganska ovanligt och spännande att hitta det här på platsen för World Trade Center, sade MacDonald till CNN
Skeppet, som tros vara från 1700-talet, låg begravt sex meter under jorden och hade inte tagit skada när de två tvillingtornen byggdes."
 

Jag var i New York en månad före 11 september 2001. Så här såg det ut från toppen av Empire State Building då. Tvillingtornen var ganska fåniga, tyckte jag som valde att inte åka upp i dem för att beundra utsikten. "Vad är det för mening med dessa fallossymboler", gnällde jag. "Hur f'*n kan man komma på tanken att bygga något sådant? En vacker dag måste de rivas. Hur gör man då?"

En månad senare var husen nere. Vi vet alla hur.
Jag återvände till New York efter några år. Som alla andra stod jag och stirrade rakt ner i kratern efter World Trade Center. Utanför avspärrningarna stod brandmän och andra som bara sörjde, berättade om vad som hänt eller sålde böcker och minnessaker till turister.

Första gången i New York blev jag förskräckt över soporna. Bergen av sopsäckar växer sig varje dag höga längs trottoarerna. Sitter man på en uteservering kan man raskt få en vägg av äckliga sopsäckar bakom sig. Här finns nämligen inga soprum! I stället fiskas säckarna upp av sopbilar varje natt och så rullar det på. Det är därför det går minst tio råttor på varje människa i New York.

Det ryker och pyser ur underjorden och trafiken låter precis som den gör på film med utryckningsfordon och allt. Ändå grips man av den alldeles speciella tjusning som finns just på Manhattan. Det är verkligen världens mittpunkt. Jag såg "Mamma Mia" från första parkett och insåg till min förvåning att hela den amerikanska publiken stampade fötterna i golvet och sjöng med i varenda låt. Så stora är ABBA. Och New York, en stad som absolut måste upplevas.

Men åter till Ground Zero.

Så här skrev jag 2005 i ett större reportage om 11 september:

"Före den 11 september 2001 var nedre Manhattans sky-line känd över hela världen för sina 110 våningar höga tvillingtorn i World Trade Center. Efter terrorattacken blev platsen en stor, inhägnad grop kallad Ground Zero. Dit vallfärdar turisterna än i dag för att titta och köpa souvenirer. Den som inte har varit vid Ground Zero har helt enkelt inte varit i New York. Djupt nere i gropen går numera tunnelbanan som förr på reparerade spår. Om bara några år kan gropen vara ett minne blott. Ett 541 meter högt 82-vånings Freedom Tower ska byggas på platsen. Det kan stå klart 2010 men till dess är platsen ett eldorado för gatuförsäljare av vykort, böcker och t-shirts med motiv av Manhattans gamla välkända silhuett.

– Know the facts, säger Harry Roland som var säkerhetsvakt i det södra tornet. This is history! Don´t let it be a mystery! Han upprepar orden som ett mantra. Det här är historia. Låt det inte förbli ett mysterium.

Harry Roland överlevde terroristattacken tack vare sin sjuårige son Devon som assisterar honom här vid avspärrningen. Harry var alltid tidigt på jobbet, men den 11 september följde han Devon till hans första skoldag. Det räddade hans liv. Sedan dess har han stått vid Ground Zero varje dag. Han har gjort det till sin livsuppgift att berätta.

– Min chef ringde mig, säger han. Han sa att ett kapat jetplan just hade kraschat på 95:e våningen i det norra tornet. Jag trodde honom inte. Arton minuter senare kraschade ett annat jetplan på 90:e våningen i det södra tornet. Det södra tornet kollapsade först och spred skräp och aska över hela Manhattan. Senare rasade även det norra.

Tvillingtornen var emellertid inte de enda byggnader som kollapsade den dagen. Och det är mest det Harry Roland vill berätta. Sju byggnader som rasade samman. Sedan fick ytterligare fem skyskrapor plockas ner sten för sten. Rivningen av det sista, svarta 60 våningshuset på kanten till Ground Zero tog flera år.

– Det fanns inte en hel fönsterruta i kvarteret efter attacken, säger Harry Roland. Varenda byggnad förstördes utom St Pauls Chapel som byggdes på 1700-talet. Kyrkan begravdes under betongdamm utan att en enda ruta gick sönder. Det var något magiskt med det.

Harry Roland säger bestämt, att omkring 3 700 människor dog på Manhattan den dagen. Det är omkring 900 fler än den officiella siffran.
– Offren var anställda, räddningsarbetare och besökare i husen, säger han. Men där fanns även arbetare som befann sig illegalt i USA. Många hade varit här i flera år. Ändå räknades de inte. Deras familjer fick heller ingen hjälp från myndigheterna.
På Manhattan är numera det 103 våningar höga Empire State Building högst bland alla skyskrapor. Huset besöks varje år av 3,5 miljoner personer. Efter en säkerhetskontroll värdig en flygplats tar 73 hissar 50 personer åt gången upp till 80:e våningen. Där tar nya hissar vid upp till observatoriet på 86:e våningen. Utsikten över Manhattan är bedövande. Där ligger Central Park förstås med sina 26 000 träd, 36 broar, 8968 bänkar att sitta på, två sjöar, 275 olika sorters fåglar och 25 miljoner besökare varje år. Där är Battery Park, där John Ericsson står staty. Där är Frihetsgudinnan och Ellis Island. Det är bara tvillingtornen som numera saknas."

Något Freedom Tower har ännu 2010 inte byggts på Ground Zero. I stället gräver arkeologerna fram ett 1700-talsskepp. Visst är det märkligt...